Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid hyste danska ministern Bernstorff några
skandinaviska åsigter, hvilka omfattades äfven af många
bland svenska folket; men ieke af det nya svenska
konungahuset. Detta blef mer och mer fiendtligt
mot det danska, till följe dels af den gamla
ovänskapen mellan Danmark och Holstein och således
äfven mellan Danmarks konung och Holsteins hertig;
dels till följe af båda dessa furstars medtäflareskap
om svenska tronen. Spänningen varade flere år
och hotade slutligen att genom Danmarks förbund
med Ryssland blifva ganska vådlig.’ Men då
lyckades Tessin bilägga tvisten genom att mot svenska
hofvets önskningar uppgöra dels en förlikning om
holsteinska arfsrätten, dels en förlofning mellan
svenska kronprinsen och en dansk prinsessa *).
Vi hafva sett, hur än den ena än den andra •
bland Europas stormagter och i synnerhet Frankrike
sökte begagna Sverge till främjande af deras egna
för vårt land stundom främmande afsigter. Detta
olyckliga förhållande var till ej ringa del
föror-sakadt genom det ytterst försvagade tillstånd, hvari
landet 1718 var nedsänkt; och till följe hvaraf det
endast med svårighet kunde upprätthålla sitt
oberoende. Det var ett mästerstycke i statskonst, då
Arvid Horn lyckades att genom skickligt förda
underhandlingar och ingångna förbund hålla Sverge
tämligen sjelfständigt, och det till och med under
åren 1721—1738, medan det ännu efter de nyss
slutade krigen var som svagast. Detta kunde också
lyckas endast derigenom, att han tog saken, sådan
den i verkligheten var, och icke äflades med att
truga Sverge till en stormagts-inblandning i Europas
angelägenheter, till hvilken det alldeles icke hade
motsvarande krafter. Annorlunda blef det
sedermera, då Hattarna började eftersträfva större
europeiskt inflytande, hvilket likväl icke kunde ens för-
’) 37. 228—264.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
