Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälle att utan uppseende träffa åtskilliga personer
och taga notis om småsqvallret för dagen.
En gång i veckan liölls cour pleniére eller
högtidlig uppvaktning i full hofkostym. Lika ofta hölls
offentlig spisning (grand couvert public), då konungen
med sin familj spisade, omgifven af det i halfrundel
församlade hofvet och med tillträde för åskådare;
under måltiden vinkade han till sig en efter annan, som,
stående bakom hans stol, fick nåden samtala med
honom. Tvifvelsutan ville Gustaf genom sådana
tillställningar upplifva känslan för konungadömet och
sätta sitt hof i beröring med allmänheten, men de
voro äfven egnade att framkalla lycksökare och
ögon-tjenare. Liksom ceremonielet var franskt, så var äfven
franskan det i konversationen begagnade hofspråkei;
den tillämnade plantskolan för nationel belefvenhet
och förfining bar sålunda en alltigenom utländsk prägel.
Nya hoftjenster tillkommo, äfven de efter mönstret
från Versailles; Hos drottningen anstäldes statsfruar
i stället för hoffröknar; det sades ske för att vid
hofvet införa en mera belefvad ton, men hade äfven
till syfte att anställa förnäma fruar, helst
riksrådin-norna, i hofvets tjenst. Det gick dock ej lätt att för
denna tjenst vinna fruarne och kunde endast ske
»medelst ordnar, befordringar, titlar och favörer åt
männen». Senare anstäldes hos konungen
kammar-junkare. Kammarherrar, hofjunkare och pager funnos
redan förut i mer än tillräckligt antal. Den gamle
H. H. v. Liewen förestod som riksmarskalk hofvets
hushållning och sökte hålla höfvisk sed vid makt.
En af kammarherrarne var grefve Johan Gabr.
Oxen-stjenia, hvilken företrädesvis lyste som hofskald. De
unga pagerna, hvilka af konungen fingo alltför stora
favörer, gjorde sig kända för påflugenhet och okynne.
Sjelf yttrade Gustaf: »I Sverige behöfver mail låta
ungdomen vara något näsvis. Folket är tungt, och
det är blott ungdomen, som kan upplifva ett sällskap.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
