- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
57

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förflyttades också snart från det samlade rådet till
konseljerna.

Regeringsarbetet fick under sådana förhållanden
sin egentliga härd i det kungliga kansliet, och detta
stod nu ej längre under rådets myndighet, utan blef
ett maktorgan i konungens hand. Här utarbetades
förslag och verkstäldes utredningar i de ärenden, hvilka
af dess tjenstemän föredrogos inför konungen i
konseljerna; här fans den sammanhållning, som rådet
saknade, den sakkännedom, hvilken det behöfde, men ej
alltid fick anlita. Som kanslipresident var den lugne,
försigtige Ulrik Scheffer i sjelfva verket regeringens
ledande statsminister. Hans sträfvande gick medvetet
och planmässigt ut på att förflytta tyngdpunkten af
regeringsarbetet från riksrådet till kansliet. Från 1770
var Fredrik Sparre kansliråd och blef 1773 hofkansler.
Till kansliråden hörde också J. G. Oxenstjerna.
Kansliet omgärdade sina arbeten med en strängt åtdragen
hemlighetsslöja.

Fersen, som ej kunde förlika sig med Ulrik
Scheffer och det regeringssystem, som af denne
utbildades, var för stolt att qvarstå på en plats, där
han fann sig utestängd från verkligt inflytande. I
maj 1773 utträdde han ur riksrådet. Han förebar
stigande ålder och försvagad helsa, men var i sjelfva
verket missnöjd öfver rådets politiska vanmakt och
den synbara oregelbundenheten i ärendenas
behandling. Sjelf skref han sedermera, att han »med
bekymmer varseblef, att det styrelsesystem, som
konungen följde, var lika litet förenligt med hans enskilda
väl som med fäderneslandets», och att någon ändring
däri ej var att hoppas, emedan konungen »ej
rådfrågade annat än sitt eget tycke och sitt misstrogna,
listiga sinnelag, görande det till ett studium att i sin
konselj underhålla misstro och trakasseri». Fersen
efterträddes af Sven Bunge, hvilken hörde till dem,
som närmast anslöto sig till bröderna Scheffer. Snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free