- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
71

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dess i anledning däraf afgifna förslag upphäfdes en
del skråmissbruk, hvilka inrotat sig vid handtverke?
rierna efter utfärdandet af 1720 års skråordning.

tryckfrihetsförordningen.

Tryckfrihetens grundsats hade af mösspartiet redan
gjorts erkänd genom tryckfrihetsförordningen af år 1766,
hvilken fått grundlags helgd. Den oförskräckte assessor
Höppener, hvars råd konungen anlitat under
revolu-tionsdagarne, hade då af honom tagit löfte, att
tryckfriheten skulle bibehållas. Men rådsberrarne och
ämbetsmännen funno den i allmänhet förhatlig och sökte
bruka det nu erbjudna tillfället att omintetgöra den.
Som den nya regeringsformen upjihäft alla
grundlags-stadgar efter 1680, väcktes därför fråga, huruvida icke
äfven tryckfrihetsförordningen af år 1766 vore till dem
att hänföra.

Justitiekansleren Lilliestråle upptog frågan,
tydligen i välmenande afsigt, redan i jan. 1773 och
föredrog den inför konungen i justitiekonseljen. I sitt
föredragningsmemorial uttalade han den mening, att
tryckfrihetsförordningen ej borde anses i sin helhet
upp-häfd genom den nya regeringsformen, enär den, ehuru
egande grundlags helgd, dock ej vore att hänföra till
grundlagarne, utan till privaträtten. Konungen utlät
sig då, att tryckfriheten så mycket mindre kunde
anses afskaffad, som något censorsämbete ej inrättats
efter revolutionen, ingen varit obetaget att
»beskede-ligen» till tryck befordra »hvad som kunde tjena till
upplysning och inbördes uppbyggelse», och
rådsprotokoll i justitiemål fortfarande finge offentliggöras. Men
om sjelfva den gamla tryckfrihetsförordningen ville han
ej gifva något närmare besked, utan sade sig tvärtom
anse dennas tvifvelaktiga ställning »verkligen nyttig,
såvida den endast och allenast bör förorsaka
villrådighet och fruktan hos dem, som däraf ville göra miss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free