Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statskontoret anmäla, att det, trots anticipationerna
på följande årets inkomster, ej var i stånd att
fullgöra sina förbindelser. Man måste återigen söka
utländskt lån, denna gång för de löpande statsutgifternas
bestridande. Det lyckades att af den svenska
bankirfirman Hasselgren i Amsterdam efterhand upplåna 3
mill. gulden. Ulrik Scheffer afrådde den stora
utsträckningen af låneoperationen, med varnande
hänsyftning på den kommande riksdagen; men konungen
genmälde småleende: »Jag har påtagit mig ansvaret
för den 19 augusti; då kan jag också ansvara för
upplånandet af några tunnor guld mer.»
Detta lån gaf anledning till ett hätskt
skandalangrepp mot Liljencrants. I Amsterdam vistades en
direktör L. J. Halenius (adlad Hallencreutz), hvilken
var ditsänd för att inleda handelsförbindelser och
underhöll brefvexling med Liljencrants. I samtal med
hufvudmannen för huset Horneca hade han yttrat,
att denna firma tog för stor profit på det svenska
lånet och ej kunde räkna på bibehållandet af Sveriges
lånetransaktioner, om den ej gjorde Liljencrants andra
anbud. Detta uttyddes, som om Liljencrants velat
dela vinsten med firman och blef med sådan
färgläggning berättadt i Stockholm. Konungen befalde Creutz
att anställa undersökning med Halenius, som då
vistades i Paris; men därvid kom misstankens grundlöshet
i dagen. Liljencrants tillbakavisade sålunda angreppet,
och hans ställning var fastare än någonsin förut. Han
fick en upprättelse och ett erkännande, då han 1777
upphöjdes i friherrligt stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
