Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politik förlora sitt dittills egda fotfäste. Han såg sig
om efter ett annat och kände sig till en början för
hos sin morbror Fredrik II. Redan i nov. lät han
säga till den från Stockholm afgäende preussiske
ministern Dönhoff, att han vore trött på Frankrikes
förmynderskap och hoppades kunna genom sparsamhet
umbära dess subsidier; han önskade framför allt få
veta sin morbrors afsigter och ville för egen del
endast få erkänd den makt, som han genom revolutionen
förvärfvat. Fredrik II befalde sin envoyé att, i
händelse framställningen förnyades, hänvisa till
underhandlingar i Petersburg, dit konungen sagt sig nu
ämna afresa. Men denna gång var det Katharina
som afböjde anbudet; hon skref i början af år 1775,
att hon med anledning af förlängd vistelse i Moskva
ej kunde denna gång hafva nöjet mottaga konungens
besök.
Det återstod då endast att i det längsta söka
stå väl med Frankrike och hålla till godo med dess
»förmynderskap». Under den missväxt, som därstädes
rådde år 1775 visade konungen sin t j enst villighet
genom att till Rouen afsändä 10,000 tunnor råg som
gåfva åt de nödlidande. Spanmålen togs ur kronans
magasin, och för att dölja tillgreppet förebar man en
tillämnad handelsspekulation. Den visade
tjenstaktig-heten upptogs i Frankrike väl och bidrog i sin mån
att lätta underhandlingen om nya subsidier, sedan
de gamlas utfästa tid gått till ända. Svenska
regeringens anhållan ojai särskild penningehjelp till
försvarsanstalter i Pommern afslogs; »konungen af .
Sverige är trängande», skref Yergennes till d’Usson, »men
våra egna behof äro det också». Däremot beviljades
fortsättning af de extraordinära subsidierna för
ytterligare tre år (25 sept.), denna gång utan någon
uttrycklig förpligtelse för Sverige att hålla någon viss
krigsmakt i ordning, hvarför också pennirigarne till
största delen användes som undsättning åt det betryckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
