Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN 1778. LAGFRAGOR. 165
•
ofta omöjliga skolbyggnaden». Ståndet upptog detta
förslag som ett af sina besvärsyrkanden.
I hopp att utverka husbehofsbränningens
återställande hade bondeståndet visat den största
undfallenhet för regeringens alla önskningar och upptog
äfven detsamma som sitt förnämsta besvärsyrkande.
Konungen mottog beredvilligt framställningar därom
från skilda håll. Synnerligen skarpt uttalade man sig
mot kronobrännerierna och de i dessas intresse
upprättade många, krogarne. I en skrifvelse från
Korr-land yttrades: »Tag hellre bort allt bruk af bränvin,
alla krogar och lagerställen, än att arbetsfolket där
skall förderfvas; annars får E. M:t. ett både till kropp
och själ, till förstånd, sinne och seder förderfvadt folk
att regera öfvér.» Äfven i borgareståndets besvär
klagades öfver den skada, som städerna ledo genom
de många krogarne.
Den ömtåliga frågan om riksdagens
lagstiftningsmakt väcktes på riddarhuset vid förhandlingen om det
gemensamma lagutskottet. Fersen yrkade, att
riksdagen skulle samfäldt afgifva svar på de kungliga
lagpropositionerna, och ansåg regeringsformen gifva vid
handen, att »riksens ständers pluralitet bland fyra
stånd utgjorde dess beslut, men ej fyra stånds
skiljaktiga och oförenta meningar». Landtmarskalken
åberopade däremot 1617 års riksdagsordning, hvars
till-lämplighet dock af Fersen bestreds. I följande plenum
uppläste kongl. sekreteraren Hummelhjelm-ett memorial,
hvaruti han uttalade sig mot tillämpandet af 1617 års
riksdagsordning, som faktiskt lade lagstiftningsmakten
i regentens hand, och visade, att, om denna skulle
gälla, så vore 1772 års regeringsform till väsentlig
del kullkastad. Memorialet väckte bland allmänheten
ett stort uppseende och på högsta ort en liflig oro.
Som dess egentlige upphofsman ansåg konungen Fersen
och höll med denne äter ett enskildt samtal. Af den
gamle patriotens öfvertygande skäl syntes Gustaf denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
