Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit i det liela bestämmande’ för regeringsmaktens
anda och hållning, funno sig allt mindre till rätta i
de nya förhållanden, som nu uppstödo. I främsta
rummet gjorde sig detta omslag kännbart för bröderna
Scheffer, hvilka någon tid utgjort den verkliga själen
i regeringen. Däraf drabbades då äfven de män, som
stodo dem nära och delade deras grundsatser,
isynnerhet Karl Sparre och Liljencrants. Öfver det gångna
regeringsskedet hade de lyst som stjernor, hvilka nu
skulle en efter annan slockna och försvinna.
Riksrådet, nedsatt förut, blef nu alldeles betydelselöst;
ledamöterna voro till stor del ålderdomsbräckliga, och
de afgångna ersattes med föga dugliga efterträdare.
Af den arbetsordning, som man förut sökt åtminstone
i någon mån vidmakthålla, försvann efter hand sista
qvarlefvan, och det ohöljda godtycket gjorde sin
oregel-mässighet gällande på alla områden. Konungen
uppgjorde sina planer och fattade sina vigtigaste
rege-ringsbe.slut i samråd med några få förtrogne,
mestadels tillhörande det yngre slägte, som nu trängde sig
fram till makten.
Karl Scheffer tyckte ej om, att en helt annan
anda, än den han väntat sig, blef gällande i styrelsen.
Han reste mer sällan från Tyresö in till Stockholm
samt var då vid - mindre godt lynne, så att hofmännen
på spe kallade honom »åskan». Konungen såg nu
äfven i honom en gammal förmyndare, som började
blifva till besvär. Då Josias Cederhjelm i
veckobladet »Nytta och nöje» (1779) satiriskt skildrade
Karl Scheffer under namnet »vallgubben» (ett slags
öfversättning af det tyska »Schäfer») hade hofvet och
äfven konungen roligt däråt på den anfallnes
bekostnad. Denne erfor det vid ett tillfälle tydligt och
utropade då med grämelse: »Denna nation är en
otacksam nation. Jag önskar sluta mina dagar i ett annat
land, bland ett mindre lågt och illasinnadt folk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
