- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
178

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ökades hans verkningskrets, då han efter Boijes afgång
äfven öfvertog presidentsämbetet i statskontoret. Icke
desto mindre befans han snart obeqväm för det
regeringssystem, som ville göra sig gällande, och blef
ej invigd i dess hemliga planer, men bibehölls äfven under
detta tidskede vid finansernas ledning, emedan man
insåg hans omistlighet. Med vissa små
uppkomlings-lyten, som af afundsmän och motståndare öfverdrifvet
framhöllos, var Liljencrants en redlig och
karaktärsfast man, som uppriktigt sökte rikets bästa och i
renaste uppsåt brukade sin ovanliga begåfning. Med
säker, om än dristig och våldsam hand hade han
påbörjat utredandet af den trassliga finanshärfvan i hopp,
att den ökade skuldsättningen skulle minskas, den
dolda statsbristen täckas genom utgifternas
nedsättning och öppnandet af nya inkomstkällor. För sådant
ändamål erfordrades sträng hushållning och undvikande
af politiska äfventyrligheter, men sådant var
ingalunda i konungens tycke. Hofman var Liljencrants
icke, och han gjorde med eftertryck upprepade
föreställningar, som med stigande otålighet mottogos och
ej medförde någon verkan. Sålunda aflägsnade sig
alltmer konungen och han från hvarandra.

Justitiekansleren Lilliestråle var ej egnad att låta
sig bruka som redskap för regeringens, planer. Han
var sedd med oblida ögon, och man arbetade ifrigt
på att störta honom. För sådant ändamål fick han
slutligen befallning att afresa till Gottland, och då
han för ålderdomsbräcklighet ej kunde företaga en sådan
resa, gafs honom afsked (1779). Men som oförskräckt
riksdagskämpe i patrioternas led verkade han ännu i
ålderdomen.

Bland de fem rådsherrar, som fordom tillhörde
mösspartiet, var Falkengreen den ende, som upplefde
detta tidskedes slut. Wallwijk afledredan 1776, Adam
Horn 1778, A. R. Wrangel 1780; Fr. Ribbing, Lovisa
Ulrikas hofmarskalk, följde henne inom kort (1783) äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free