- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
224

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fängelse vid vatten och bröd, men konungen syntes
ej nöjd med denna i vederbörandes tycke alltför milda
dom. I rådets justitierevision, dit saken hänsköts, ifrade
konungen för dödsdom och lyckades äfven genomdrifva
den, dock endast med hjelp af sina två röster. Till
allas förvåning benådade han därpå helt och hållet
Halldin, hvilken genast stäldes på fri fot; men
boktryckaren och bokhandlaren fingo hvardera plikta med
8 dagars fängelse vid vatten och bröd.

Liksom vid andra tillfällen sökte konungen äfven
här »göra allmänheten sin cour» på rådets bekostnad;
mildhetens sken föll på honom, domens förhatlighet
på rådet, h.vars omröstningsprotokoll ej fick
offentliggöras. På samma gång gjorde han ändå faststäld
grundsatsen om dödsstraff som påföljd för dylika »brott».
Halldin sökte han sedan för sig vinna och lyckades
därmed äfven på visst sätt. Redan i förfarandet mot
Höppener och än mera mot Halldin visade sig, att
han ville sätta skräck i författarne, men på samma
gång sökte undvika att göra dem till martyrer. Nu
framträdde också uppsåtet att med laga påföljd
hufvud-sakligen belägga boktryckaren och bokhandlaren.
Därigenom kunde hemlig censur införas, enär dessa, som
vanligen voro obildade, måste förfråga sig hos en
person, som egde vederbörandes förtroende. Författarne
kunde i öfrigt på mångahanda sätt åtkommas, om man
så ville, både lagligt och olagligt.

I afseende på tryckfrihetens våldförande var
konungen nu fullt enig med sina rådgifvare och
förtroendemän, helst som de redan förut voro i denna
sak vida ifrigare än han. Karl Scheffer, som fann
sig sårad af de skämtsamma anspelningarne i
veckoskriften Sanning och nöje, var nu isynnerhet den, som
yrkade, att tryckfrihetsförordningen af 1774 skulle
antingen återkallas eller åtminstone i den riktning
»reformeras», att »möjligheten af missbruk» borttogs.
Konungen valde den senare utvägen för att ej synas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free