Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enskildes räkning vållade en högt uppdrifven
vexel-kiirs och däraf ytterligare följande dyr tid.
»Nöden i Östergötland är ytterlig», skref Creutz
till konungen (.30 nov.), »man äter i denna provins
redan bark och ållon.» Det anmäldes, att här rådde
en orolig jäsning, som ytterligare ökades genom
brän-vinsfiskalernas framfart. Gustaf tänkte därvid främst
på tvångsåtgärder till lugnets upprätthållande. Från
Neapel, där han som bäst lefde i nöjenas hvirfvel,
skref han: »Bullret i Östergötland anser jag af ingen
betydenhet. Sådant har skett hvart år på den tiden,
i fjol vid Enköping, i förårs vid Kalmar.
Bränvins-bränningen bevisar, att de ha spanmål och att
inställandet af kronobränningen var förhastadt. Med
fermeté bör detta straffas, så sker det ej mer.»
Justitie-kansleren beordrades till Östergötland för att »återställa
ordning där i orten».
I sin hemskaste gestalt visade sig nöden i
Halland. Wrangel, som här var landshöfding, utverkade
väl en undsättning af kronans spanmålsförråd och
hvad brännerierna kunde afstå, men det blef en ringa
hjelp att utskifta bland mängden af nödlidande.
»Eländet i Halland är ytterligt», skref Creutz till konungen
(8 mars 1784); »all den hjelp man söker ditföra,
förslår ej. Man har redan funnit flere personer döda
af hunger. Men folket lider och dör, utan att
beklaga sig.»
Tystnaden bröts af provinsens presterskap, som
på nära håll såg nöden och efter bästa förmåga sökte
åkalla de bättre lottades barmhertighet. Ej
fruktlöst vädjade man till det välmående Göteborg, som
genom en verkligen - storartad hjelpsamhet gjorde sig
förtjent af hela landets erkänsla. Skildringarne af
nöden voro också hjertslitande; några af dem må här
anföras.
En kyrkoherde skref: »Jag har ingen bekant,
som jag kunnat vända mig till för mina till halfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
