Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pekacle särskildt den erforderliga högre
kostnadssum-man. »Visserligen», svarade Liljencrants, »men jag
förmodar, att E. M:t har de nödiga medlen; ty af de
penningar, som jag förvaltar, finnes ingen tillgång
därtill.» Konungen skildes då från honom med alla
tecken till onåd. Kört därefter (27 nov.) gaf konungen
Liljencrants afsked från befattningen som
statssekreterare, men inkallade honom i stället i riksrådet, där
han fick en högre rang, men blef utan politiskt
inflytande.
Till statssekreterare i finansexpeditionen
utnämndes nu frih. Erik Ruuth, som var Tolls skyddsling
och sökte främja dennes syften. Som skånska
gods-egare hade båda med hvarandra haft en nära
beröring. Ruuth hade sedan förestått hertig Karls
trassliga hofekonomi och lyckats något så när reda sig ur
de vinglerier, som den föranledt. Det gjorde, att han
nu syntes lämplig att taga hand om rikets finanser.
Han mottog uppdraget ogerna och endast mot löfte,
att han »aldrig för framtiden skulle vara skyldig att
redogöra och ansvara för annat än mottagna
penningars redovisande i anseende till siffran, men ingalunda
för sättet, huru de blifvit upptagna och använda».
Konungen sjelf blef sålunda den egentlige
finansledaren och Ruuth endast ett verktyg. Liljencrants behöll
endast vården om diskontinrättningen, hvilken genom
en förordning af den 13 april 1787 blef, under
namnet generaldiskontkontor, ett verk för kronans räkning
och drefs af löntagande ämbetsmän.
Den ständigt återkommande bränvinsfrågan torde
äfven hafva gjort sitt till för att påskynda Liljencrants’
afgång. Regeringen var nu i det ohjelpliga läge, att
den hvarken kunde bibehålla kronobrännerierna eller
blifva af med dem. Redan före Liljencrants’ afgång
uppmanade riksrådet Em. De ’ Geer i ett skriftligt
memorial konungen att nedlägga kronobrännerierna, men
med detsamma också genom offentliggörande af stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
