Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyndsamt lemna Finland. »Det är ej att tänka på»,
svarade Gustaf; »jag kan på flere sätt omkomma, det
finner jag nog, men aldrig skall jag vanhedra mig.
Att rymma undan dessa förrädare vore fegt och skulle
öka deras mod. Nej, en enda ressurs gifves, tnin vän,
för oss; det är, att dansken börjar krig. Då ha vi
en orsak att fara härifrån för att försvara vår vestra
gräns; hela nationen, som då blir upplyst af faran,
skall bistå mig att försvara både fäderneslandet och
mig sjelf. Hos oss behöfvas stora slag för att göra
effekt.» Emellertid var han i ständig oro för sin
personliga säkerhet; han uppehöll sig därför mest på sin
jakt Amfion, hvars landgång om nätterna försigtigtvis
indrogs till förekommande af öfverrumpliug. Då han
en gång vid Anjala besökte några i en lada samlade
officerare, förundrade han sig sedan öfver, att de ej
då fasttagit honom.
Den önskade »enda ressursen» stod i sjelfva
verket konungen redan till buds. Den danska
regeringen hade redan låtit tydligt förstå, att den
ansåg sig fördragsenligt förpligtad att i kriget uppträda
på Rysslands sida, ehuru den sökt i det längsta
dröja därmed. Den 15 aug. fick Toll konungens
befallning att begifva sig till Skåne och där leda
försvarsanstalterna, ifall danska trupper skulle från
det hållet inbryta. Den 19 aug. aflemnade Bernstorff
till svenska sändebudet i Köpenhamn bestämdt
till-kännagifvande om Danmarks uppsåt att fördragsenligt
lemna hjelptrupper åt Ryssland i det pågående kriget;
någon formlig krigsförklaring ansåg det sig dock ej
behöfva utfärda. Denna dag, som annars plägat
utmärkas af glada festligheter, men nu tillbragtes i
be-dröfvelse, förde sålunda ändå med sig en händelse,
som konungen fann lycklig. Den svenske
historie-skrifvaren Jonas Hallenberg, hvilken i Köpenhamns
arkiv samlade bidrag för ett af sina större arbeten,
afreste på J, W. Sprengtporténs uppmaning skyndsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
