Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom för syns skull, endast 350 man under öfverste
Tranefelt. Denne kunde naturligtvis, ingenting där
uträtta, utan drog sig tillbaka till Qvistrum, där hans
trupp intog ett slags förskansad ställning och
förstärktes till 7 00 man. Den 29 sept. lät prins Karl
1,000 man bakifrån och den öfriga norska hären
framifrån innesluta denna trupp, som då efter ett
skenbart motstånd gaf sig fången. Den 30 sept.
intågade norska hären i Uddevalla, besatte den 3 okt.
Venersborg, anlände den 4 okt. till Lilla Edet,
framryckte den 5 till Kungelf och tog Bohus
fästnings-ruin i besittning; af eftertrupperna besattes under tiden
Åmål.
Den 29 sept. ämnade konungen från Karlstad
anträda resan öfver Venersborg till Göteborg, men
möttes af en från Hierta sänd kurir, som medförde
underrättelsen om förloppet vid Qvistrum, i följd hvaraf
Vägen öfver Venersborg var afskuren. Han
återvände då till Karlstad, visade sig modfäld och ville
qvarstanna. Armfelt uppmanade honom att på den
längre vägen öfver Mariestad begifva sig till
Göteborg, som ännu kunde räddas. Konungens tvekan
gjorde gunstlingen otålig. »Att råda en furste, som
hvarken har militära talanger eller politisk hållning,
det är att ropa till en döf», skref han då i ett af sina
bref. Hans envisa uppmaningar gjorde dock till slut
sin verkan. »Ni vill, att jag skall dö, och ni skall
få er önskan uppfyld», utbröt konungen helt onådigt,
befalde fram sin vagn och reste, utan att taga farväl.
På Ek nära Mariestad besökte Gustaf den gamle
Ulrik Scheffer och talte om att erbjuda denne
öfver-befälet, hvilket naturligtvis afböjdes. Scheffer skylde
på sin höga ålder, sin militära oerfarenhet och ett till
ytterlighet försvagadt minne, »hvilket» — sade han —
»kommit 111ig att nämna danskarnes namn, då man
bedt mig uppgifva ett föredöme i ordhållighet och
redligt uppfyllande af ingångna fördrag». På eftermid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
