Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sades åtminstone, att en del af borgerskäpets
militärkårer denna gång vägrat att lemna handräckning.
Adelns plenum den 7 april upptogs till största
delen med ärenden af mindre betydenhet; vigtigast var
ståndets vid detta tillfälle afgifna protester mot
landt-marskalkens underskrift till säkerhetsakten. Till slut
upplästes bevillnings- och krigsgärdsutskottets
betänkande. Följande dag kom det under öfverläggning.
Duvall, Wachtmeister, Schulzenheim m. fl. yrkade då,
att skillnad måtte göras mellan rikets äldre skuld och
den nya, som för kriget gjorts eller framdeles måste
göras. För den sistnämnda, hvilken uppgick till 7
mill. rdr, föreslogs ständernas garanti; men för den
förra, hvilken uppgick till 14 mill. rdr, yrkades
betalning med de medel, som redan voro åt riksgäldsfonden
anslagna. Det tillstyrktes, att adeln måtte samtycka
till en årlig bevillningssumma, dock ej högre än 40
tunnor guld, såsom den högsta, hvilken af landet
möjligen kunde utgå. Å andra sidan yrkades äfven,
isynnerhet af hemliga utskottets ledamöter, friherrarne
Rappe och Mannerheim samt lagman Spaldencreutz,
att hela skuldmassan borde af ständerna garanteras.
Medan denna öfverläggning som bäst pågick,
fram-lemnades en biljett från konungen till vice
landtmarskalken. Den innehöll, att hemliga utskottets
betän-kanden vore en så sammanhängande kedja, att, om
någon länk afbrötes, allt vore föiioradt; konungen fann
därför nödvändigt för adeln att samtycka till hvad de
andra stånden redan beslutit och förklarade sig ej
kunna mottaga annat svar än ovilkorligt ja eller nej,
genom ’hvilket senare likväl fäderneslandet skulle gå
förloradt.
Denna biljett, hvilken af vice landtmarskalken
upplästes, framkallade stor jäsning och mycken
villrådighet. Oppositionens hufvudmän funno sig till slut
böra gifva vika med hänsyn till de vådor, som
möjligen kunde uppstå. Duvall yttrade:‘»Eur kungliga
Fryxells Berättelser. 48. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
