Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke versifierad krigshistoria, i hvilken författaren
efter Voltaires föresyn låter allegoriskt personifierade
begreppsväsen, såsom Nordan, Kölden, Afundsandan,
Vapenlyckan m. fl., inblanda sig. Skildringen har
enskilda, gripande episoder, men går i det hela trögt
och lider af en prosaisk kärfhet. »Det är hvarken
dikt eller historia, utan en sammanblandning af båda,
där de, utan ömsesidig genomträngning, ligga osmälta
bredvid hvarandra, så att det diktade icke ens kan
vara historiskt, och det historiska är oberoende af
dikten.» Af efterverlden har detta skaldeverk blifvit
nästan helt och hållet förgätet.
Gyllenborgs sinnesart passade allt för litet ihop
med Gustaf III:s för att i längden kunna möjliggöra
ett förtroligare närmande dem emellan. »Jag var»,
skref han sjelf, »hvarken danad för eller angelägen
om konungens närmare förtroende». Då han 1779
mist sin befattning som bankofullmäktig och till
ersättning sökte en plats vid tullsocieteten, vägrade
konungen honom den, i det han yttrade: »Jag beklagar, att
detta händt min förre kavaljer; men det kan vara
nyttigt, att man får se, hur behagligt det är att bero
af ständerna och yrka på deras rättigheter.» Det var
i sjelfva verket skaldens af gammalsvensk
aristokratanda präglade romerska frihetssinne, som mest var
konungen en nagel i ögat. Efter Gustafs död utgaf
Gyllenborg (1795) sina samlade vitterhetsarbeten. Sedan
försökte han sig föga som diktare. Efter att hafva
genomlefvat en lugn och stilla ålderdom afled han
1808 vid 76 års ålder.
Gyllenborgs- systerson, Johan Gabriel Oxenstjcrna,
var i flere afseenden dennes motsats. Oxenstjerna
föddes 1750 på Skenäs, hvilken egendom han
slutligen ärfde efter sin mormoder; hans studier leddes
af den som vitterhetsidkare berömde Olof Bergklint.
Efter en kort tjenstgöring vid beskickningen i Wien
hemkallades han 1774, utnämndes då till sekreterare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
