Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sä skänk, att dygdens täilan sprida,
förförda bröders nåd till lön
åt dem, som stupat vid din sida.
Dä Leopold sedan infann sig pä Haga, förestälde
honom konungen nödvändigheten af det ädömda
straffet; men skalden gaf ej med sig utan gjorde
invändningar med allt uppbjudande af sin vältalighet.
»Välan, Leopold», yttrade dä. konungen, »jag ger nåd åt
två af brottslingarne, men de öfriga skola undergå sitt
öde.» Han behöll skalden qvar hos sig till supéen;
men han satte sig ej till bords med honom, utan gick
lifligt samtalande kring bordet, emedan det ej. ansågs
etikettsenligt, att en konung satt till bords med en
ofrälse. Säkerligen bidrogo Leopolds föreställningar i
sin mån till utverkandet af den ytterligare mildring,
som vederfors de domfålde.
Gudmund Göran Adlerbeth hade genom sina
vittra arbeten, mest öfversättningar eller
efterbildnin-gar af franska skådespel, vunnit konungens ynnest, i
hvilken han, trots sjelfständigheten i sin politiska
uppfattning, äfven visste bibehålla sig. Han medföljde
på Gustafs italienska resa och befordrades 1787 till
kansliråd. Hans vältaliga vädjande till konungens
ädelmod den 21 februari 1789 är förut omtaladt. Då
de åter träffades, yttrade Gustaf: »Ni har hållit det
vackraste afslutningstal jag någonsin hört.» Han tog
Adlerbeth i famn, kysste honom på kinden och
tillade: »Nåväl, ni ser, om jag vet att göra er rättvisa.»
Vänskapen dem emellan blef äfven framgent orubbad,
ehuru Adlerbeth ej dolde sitt ogillande af konungens
regeringsgrundsatser och förfaringssätt.
I nära vänskap förenad med Adlerbeth var Nils
v. Rosenstein och liksom denne genomträngd af
klassisk bildning. Båda tjenstgjorde en tid tillsammans i
kansliet, tills Rosenstein 1782 afgick som
ambassadsekreterare till Paris, där han qvarstannade i två år. I den
vittra umgängeskretsen hos Creutz blef han bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
