Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sä när planmässigt uppförande af svenska skådespel
gjordes af bibliotekarien A. F. Ristell, hvilken 1787
fic-k rättighet att med egen risk låta uppföra sådana
i Bollhusteatern; men företaget bar sig ej, utan Ristell
kom i betydlig skuld och måste rymma ur riket.
Skådespelarne förenade sig emellertid då till ett bolag,
som 1788 privilegierades under namn af »kongl. svenska
dramatiska teatern» samt gaf sina föreställningar i
Bollhuset, omvexlande med den franska truppen. För
att trygga inrättningens ekonomiska bestånd skänkte
konungen densamma en fond af 44,000 rdr sp., öfver
hvars förvaltning Svenska akademiens sekreterare fick
öfverinseehdet.
En folkteater för lustspel grundades 1773 af
P. Stenborg. I början gaf den sina föreställningar i
ett till Humlegården hörande lusthus; den flyttades
sedan till Eriksberg vid Träsktorget och slutligen till
ett af slottsbyggmästaren Kirstein uppfördt hus vid
Munkbron. På denna teater uppfördes bland annat
Hallmans och Kexels populära lustspel.
Bland de svenska skådespelare, som under
Mon-vels ledning utvecklade sig, blef Lars Hjortsberg, född
i Stockholm 1772, tidigt den mest framstående. Från
1787 var han anstäld vid den dramatiska teatern, som
konungen efter Ristell öfvertog. Han åtföljde Gustaf
1790 till krigsskådeplatsen i Finland, 1791 på resan
till Aachen, 1792 till riksdagen i Gefle. En annan
högst populär skådespelare var Karl Stenborg, hvilken
var anstäld vid operan och sedermera efter sin fader
Peter Stenborg öfvertog lustspelsteaterns ledning. Han
komponerade operamusik samt utförde en mängd
bearbetningar och öfversättningar af främmande skådespel.
Efter G. J. Ehrensvärd blef Bamekow och efter
honom Karl v. Fersen direktör för kongl. teatern.
Efter dennes död tillföll direktörskapet Armfelt (1786),
hvilken skötte det med synnerligt nit och gjorde sig
omtyckt, om han än ibland gick något hårdhändt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
