Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kodkewitz stod i ett litet och trångt sammandraget
läger nere vid Dünastranden, då han såg svenska hären
rycka upp på Kerkholms-åsarna; men i det samma syntes
äfven en hop troppar på södra sidan af floden. Man
igenkände kurländska rytteriet under hertig Fredriks befäl.
De redo fram och tillbaka vid stranden, sökande något
vad för att komma öfver och hjelpa sina i nöden varande
landsmän. Men floden var bred och djup och ingen visste
något grund i grannskapet. Tiden förgick och faran ökades.
Då befallde slutligen hertig Fredrik sina ryttare att störta
i floden och genom hästarnas simmande söka komma öfver.
Lyckan fogade så, att de just stötte på ett förut okändt
vad. I de båda förvånade härarnas åsyn skedde
öfvergången och inom en kort stund stodo alla femhundrade
ryttarne uti Kodkewitz läger; en icke obetydlig
förstärkning, ty de voro ganska väl utrustade och i krig öfvade
män. Polackarna voro nu vid pass 5000 man, en i alla
fall ringa styrka mot svenskarnas 16,000. Kodkewitz
ansåg sin ställning nära förtviflad. Ingen undflykt gafs och,
ju längre man dröjde, desto mera hann fienden hemta
krafter. Han beslöt att häldre våga en drabbning och det
aldrahäldst nu straxt, medan svenskarna voro uttröttade.
För att locka dem ned från höjderna skulle man företaga
ett låtsadt anfall. Sedan detta beslut var fattadt,
uppställde han krigshären. I midten stod han sjelf med sitt
lifregemente under Wincentius Woyna och kurländska
ryttarna under deras hertig. Till höger förde Sapieha
och till venster Dumbrowa befälet. Kodkewitz uppmanade
manskapet till tapperhet. De stridde nu icke allenast för
hus och hem, utan för egna lif, ty en hvar borde
tydligen se, att endast segern kunde rädda från förderfvet.
Seger kunde de äfven hoppas både för egen tapperhet,
sakens rättvisa och fiendens öfvermod. Serdeles vore
denna dag lycklig. Den var egnad åt den helige
Stanislaus, polska rikets skyddspatron. Af hans hjelp kunde de
visserligen hoppas seger. Derpå underrättades folket om
den låtsade flykt, som tillämnades på det de ej dervid
måtte förlora modet. Sedan dessa förberedelser blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
