Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likasom t förbund ryckte till sig Karis förUxwode^ ju längre
desto mer, användande lör sådant ändamål, smicker mot
konungen och hopspunna osanningar mot egna medtdflare
eller fiender. Dessa voro orsaken till en stor del af do
olyckor och förargelser, som inträffade under Karls sednare
regeringsår. De voro år 1608 alla tre sända för att på
ett möte i Wismar bilägga stridigheten med Danmark;
men uppehöllo sig i Kalmar, med drickande och välfägnad
så Idnge, tills danska sändebuden, ledsna att vänta, rest
bort från Wismar, hvilket förhållande var en af de anförda
orsakerna till fejden. Straxt före utbrottet af samma krig
sökte Erik Elofsson och Cbesnecopherus att inbilla Karl,
det kungen i Danmark icke skulle våga angripa honom,
och böllo derigenora på att afböja alla försigtighetsmått*
JMs-aatronomen Sigfrid Forsius, ep svärmande man, hade,
uti företalet till en af honom utgifven bok, tadiafe dessa
l ren ne herrars och deras vederlikars yppiga lefnadssätt.
De anställde mot honom tillbaka en anklagelse för
delaktighet i upproriska stämplingar. Forsius undergick på
sträckbänken rysliga plågor, innan hans oskuld upptäcktes
och först vid Karls död blef han befriad, filand dessa
trenne förbundsbröder var Erik Elofsson minst ryktbar,
och tycktes först de sednare åren hafva ingått förbund
med bad» de andra. Nils Cbesnecopherus var prestson
från Kurola i Nerike. Han hade studerat vid utländska
lärosäten och vunnit stort anseende för lärdom och skick-*
ligbet* Han blef i Marburg 1593 magister och 1600
juris doctor, då landtgrefven sjelf presiderade för
dispu-tationen, lyckönskade honom på latinska vers och gaf
betydliga skänker, till hvilka kejsaren sedan lade adeligt
stånd. År 1602 återvände han till Sverge, gick i Karls
tjenst och blef antagen som hofkansler. Vid denna
befattning var han i ständig verksamhet och förvärfvade Karls
gunst så väl genom skicklighet och förmåga, som genom
beredvillighet att rätta sig efter konungens vilja och smickra
dess svagheter. Han blef sedermera adlad med namnet
Lillieram. Under Gustaf Adolf föll han i onåd och blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
