Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänktes* är redan omtaladt. De följande å/ens oroligheter
hindrade alla hithörande företag, men knappt kände sig
Karl mera säker på saken, förr än han, redan på Lin-*
fcfipings riksdag 1600, ryckte fram med detta
gunstlings-ämne. Han föredog nämligen åtskilliga ändringar i
kyrko-bruken. Presterskapet vägrade och anförde Uppsala beslut.
Någon skriftväxling uppstod; dock denna gång ganska
IilgB och anständig» Karl förklarade sin skrift vara
fram-lemnad till presterskapets fromma betänkande, icke
på-tvingande, såsom fordom blifvit försökt. Saken fick hvila.
Innan vi berätta dess återupptagande, vilja vi anföra något
om konungens förnämsta motståndare i detta företag.
Då konung Johan började sina liturgiska tvister, var
Martinus Gestricius biskop uti Linköping. Denne hade
all,Ud niti&kt försvarat lutherska läran, utan att konungen
vågpt afsättyt den allmänt aktade mannen, ir 1577 i
Februari sammankallade Johan presterskapet till Stockholm.
Dagarna innan de samlades, hade han låtit fängsla och till
aflägsna häkten bortsända liturgiens ifrigaste motståndare,
för aU därigenom skrämma de andra. Den 12 Februari
var hela presterskapet samladt, då konungen befyllte, att
ds, som antoga den af erkebiskopen giUade liturgien, skulle
öfvergå till högra sida*k De antya åtpr stama på
vm-Stra, Erkebiskopen började tåget till höger och bonom
följde största hopen* Martinus stannade på venstra sidan,
endast med några fä. För att öfvertyga äfven dessa talpdQ
efter bvarandra Kloster-Lasse» erkebiskopen och konungen
sjelf. Den sistnämnde tiilade, att han med hand och mun
skulle, försvara liturgien, hvars motståndare endast vore
upprorsmakare, hvilka nog skulle blifva straffade.
Martinus med kamrater förklarade då, att de vore färdige
nedlägga sina sysslor. Konungen åter, som ville
förekomma ytterligheter, befyllte, att erkebiskopen och
Martinus några dagar derefier skulle hålla ett offeatMgt samtal,
angående de omtvistade punkterna* Så skedde, men Johan
afbröt öfverläggningen och började sjslf tala i. saken, stäm-?
mande slutligen presterskapet dagen derefter upp på slottet»
Då öfvergingQ alla till erkebiskopen, utom Martinus, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
