Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitelet. Kriget med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick Nils Stjernsköld befallning att med friska troppar
skynda till förstärkning, men han kom försent; Kristian
hade redan kringränt fästningen, och tvenne danska
örlogsfartyg, som laggt sig mellan Stegeberget och Otrillan,
afskuro all ytterligare tillförsel. Stjernsköld drog sig
tillbaka och sökte endast hindra fienden från vidsträcktare
ströftåg.
Kristian företog nu belägringen med fullt allvar, och
bemägtigade sig snart några af utanverken. Han
uppfordrade derpå fästningen, men Stråle svarade med tvenne
utfall. Då lät Kristian uppföra flere batterier, och
nedsköt tornet och en del af vallarna, så att dessa i fallet
fyllde grafven. Nu förnyades uppfordringen, men Stråle
svarade: att Elfsborg icke vore något Kalmar. Han ville
samtala med fienden endast genom kulor och krut.
Skjutningen började ånyo, och mot qvällen beslöt Kristian att
storma. Några engelska troppar skickades först mot
murbrottet. De lyckades väl att komma in, men blefvo
ofördröjligen och med den största tapperhet utkörda igen, så
att tvåhundra man lågo döda vid grafven. Kristian lät
sitt eget lifregemente träda i engelsmännens ställe, men
äfven denna utvalda tropp kunde ingenting vinna.
Svenskarna öfverhöljde dem med brinnande beckkransar,
sjudande vatten och kraftiga hugg. De måste med
oförrättadt ärende draga sig tillbaka.
Men på fästningen stod också ganska illa till.
Under handterandet af beckkransarna hade elden kommit
lös, och fienden bemödade sig med oupphörligt skjutande
att öka branden. Nära hälften af besättningen hade fallit,
endast tvåhundra återstodo, äfven dessa till en del sjuka
och sårade; Stråle sjelf hade fått en kula i låret. Nu
kom förnyad anmaning att uppgifva borgen, eljest skulle
der ingen enda menniska lemnas vid lif. Stråle såg
ingen möjlighet att längre försvara sig, utan aflemnade
slottet mot fritt aftåg under flygande fanor och klingande
spel. Belägringen hade varat i nitton dagar.
Danskarnas glädje öfver denna eröfring var ganska
stor. Kristian lät till dess minne pregla en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
