Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitelet. Kriget med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och angrep de danskar, som voro i Westervik. Men det
oöfvade folket kunde föga uträtta; och båtarna blefvo
skjutna dels i sank, dels i brand, så att Hammarsköld
med möda kunde rädda sitt eget lif. Utan att blifva
försagd, skyndade han uppåt Östergötland, hvarest
innevånarne just då sväfvade i den största fruktan för
Rantzows befarade infall. Uti skogarne kring Sommen hade
samlat sig en hop svenska bönder, hvilka begärde och
erhöllo Hammarsköld till anförare. Han hjelpte till först
att hejda danskarna, och sedan jaga dem ut igen, såsom
redan förut är omtaladt.
Efter freden i Knäröd sökte Hammarsköld lugnet.
Han var nu en gammal man och dessutom öfver hela
sin lekamen genomskjuten, sargad och sönderhuggen, så
att han slutligen af stelhet näppeligen förmådde röra sig.
Freden i Knäröd. Båda rikena ledo betydligt af
det häftiga kriget, serdeles Sverge. Danmarks
öfvervägande magt och lycka nedslog sinnena. Riket var
genom de långa förutgående oroligheterna alldeles utblottadt;
och dess ringa krafter måste ändå delas mot tre olika
håll, Polen, Ryssland och Danmark. De södra
landskapen, Småland, Westergötland och Dalsland, flere gånger
af fienden öfversvämmade och förhärjade, kunde ej mera
betala några utlagor, knappt nog lifnära sina innevånare.
Uti sydöstra hörnet af Småland var dock folket mer än
annorstädes lidande. Flere gånger hvarje år
öfversvämmades socknarna än af svenskar, än af danskar, och hvarje
gång tvungos innevånarne att aflägga tro- och huldhetsed
åt den för ögonblicket närvarande; men blefvo sedan af
den nästkommande grymmeligen förföljde och straffade, för,
som man sade, brott emot deras förut afgifna förbindelser.
Det arma folket gömde sig slutligen undan i de djupa
Wärendsskogarna, förbannande i sina hjertan både
svenskar och danskar.
Oaktadt dessa missöden, oaktadt den fullkomliga brist,
som rådde öfverallt, förspordes dock mindre nedslagenhet
än man kunnat vänta. Härtill bidrog förnämligast
kärleken och förtroendet till den unga konungen. Man såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
