Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet. Kriget med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan länge hade Gustaf Adolf önskat tillfälle att
uti dessa strider pröfva och utbilda sin egen
fältherreskicklighet; men kriget med Danmark och angelägna
inrikes göromäl hade år för år hindrat honom; likaså rådet,
af fruktan både för konungens lif och för stigande
krigslystnad. Ändtligen år 1614 kom han på en kort tid
öfver till hären, och hade den glädjen att eröfra den af
fienden förut återtagna fästningen Augdow. År 1615
återkom han och företog belägringen af Pleskow. Den
drog länge på tiden. Besättningens styrka, sjukdomar bland
svenskarna, en missgynnande väderlek och dessutom
utsigterna till en förmånlig fred bevekte konungen att
slutligen öfvergifva hela företaget. I början af denna belägring
blef herr Ewert Horn skjuten i en obetylig
skärmytsling. Man hade om morgonen bedt honom icke påkläda
den lätt igenkänliga fältherredrägten, men han satte sig
öfver faran och varningen. Sjelfva striden var högst
obetydlig; endast två eller tre af svenskarna föllo; men
deribland Ewert Horn, till härens, konungens och hela rikets
sorg och saknad. Året derpå blef han under egna
segerfanor begrafven på fädernegodset Kanckas. Gustaf Adolf
sjelf bevistade likbegängelsen.
Freden i Stolbowa. Det af in- och utvertes fiender
så länge sönderslitna Ryssland önskade och behöfde fred,
åtminstone med någon af dess tre fiender, Sverge, Polen
eller Tartariet. Gustaf Adolf, som såg, att hädanefter var
föga ära och ingen fördel att vinna, önskade äfven lugn
på denna sidan, för att sedan med odelad styrka få vända
sig mot Polen. Underhandlingarna öppnades, men gingo
i början ganska långsamt. De segrande svenskarna gjorde
dryga fordringar, hvilka ryssarna sökte i det längsta
undandraga sig. Men emedlertid hotade på ena sidan
tartarer, på andra polackar, och ryssarna måste af fruktan
för så många fiender gifva vika. Den 27 Februari 1617
afslöts freden uti Stolbowa, en by icke långt från
Ladoga. Ryssland afträdde åt Sverge Kexholm med dess län,
Nöteborg med den delen af dess län, som låg mellan
Ladogasjön och Finnska viken, Ingermanland med fästningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
