Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Om hertig Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast till Gustaf Adolf. Denne å sin sida bemötte
hertigen alltid med största uppmärksamhet och verkligt
förtroende; kallade honom statens pelare och uppdrog honom
åtskilliga angelägna ärenden, hvilka alla blefvo temligen
väl och till nöjes uträttade.
För sig sjelf deremot visade hertigen mindre
duglighet. Furstendömet vanvårdades, och det eljest så rika
Östergötland var slutligen helt och hållet utarmadt: likaså
dess hertig. Vid sin död lemnade han betydliga skulder
och bad uti testamentet, att hertigdömets inkomster ännu
någon tid måtte till betalningen anslås, på det bedragna
borgenärer icke skulle få orsak alt qvida och beklaga sig
på hans döda mull[1].
Till denna dåliga förvaltning bidrog ganska mycket
hertigens beständiga sjuklighet, kanske äfven hans
olyckliga giftermål. Det sluga paret Karl den nionde och
drottning Kristina hade nemligen förutsett, huru farlig hertig
Johan kunde blifva, derest han erhölle en främmande och
ärelysten furstinna till gemål. För att förekomma sådant,
beslöto de gifta honom med deras egen dotter, den till
kropp och själ svaga Maria Elisabeth. De begge föreslagna
kände ingen serdeles böjelse för hvarandra, men voro ännu
unga, Johan 21, Maria 15 år, båda af naturen eftergifna,
och från barndomen vanda vid blind lydnad för Karls
och Kristinas befallningar. I början på året 1611 blefvo
de förlofvade. Enligt då gällande författningar var väl
äktenskap mellan syskonbarn förbjudet; men Karl rådfrågade
härvid hvarken presterskap eller ständer, och ingen vågade
oåtspord säga något deremot.
Efter Karls död följde regeringen samma plan, och
på riksdagen i Stockholm 1612 väcktes fråga om
prinsessans brudskatt. Nu faltade presterna mod, och utan
att vara rådfrågade, inlemnade de ett allvarsamt
betänkande mot giftermål mellan syskonbarn i allmänhet, med
anhållan, att konungen täcktes sådana förbjuda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
