Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Om enkdrottning Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men aldrig utan mot vederbörlig säkerhet ocb 6 eller 12
procents ränta. Vid arfskiftena efter hertig Johan och
Maria Elisabet sökte hon skrapa åt sig så mycket, som
möjligtvis kunde åtkommas[1], och det var ogörligt att
förmå henne afstå från den olofliga utrikes handel, hvarmed
hon och hennes underhafvande riktade sig.
Konungens kärlek till Ebba Brahe tyckes hafva varit
det, som först förorsakade modrens köld. Ju mera
dessutom den förre tilltog i ålder, lycka och förmåga att hjelpa
sig sjelf, desto mera uteslutande vände sig Kristina till
den yngre sonen. Hon sökte väl i början visa oväld, och
vid några tvister om konungens och hertigens ömsesidiga
skyldigheter förklarade hon, att det skulle smärta henne
lika, hvilketdera fingret hon sårade. Men hon fästade sig
allt mer och mer vid den yngre. Såsom förmyndare
förfäktade hon hans rättigheter i furstendömet, ofta ända till
orimlighet, och var nog svag att för ynglingen omtala de
ogillande uttryck angående hertigdömena, som hennes
spejare uppfångat efter äldre brodren. Det fordrades tvenne
så vältänkande herrar, som Gustaf Adolf och Karl Filip,
för att genom ett sådant handlingssätt icke mot hvarandra
lockas i harnesk.
Hennes ovilja mot Gustaf Adolf ökades deraf, att
Kristina i sin tjenst upptagit de af Karl använda, men af
Gustaf Adolf entledigade Nils Chesnecopherus och Erik
Elofsson. Dessa fortforo att hos Kristina och Karl Filip
spela mot Gustaf Adolf samma knep, som de fordom med
Karl den nionde förehaft mot Sigismund. Chesnecopherus
uppsatte i hemlighet en lång afhandling, hvari han på allt
sätt bemödade sig att upphöja hertigarnas rättigheter och
nedsätta kronans. Genom ett misstag råkade han att sjelf
lemna skriften i konungens händer; man kan föreställa
sig med hvad verkan. Inga förböner hjelpte, utan
Chesnecopherus måste uti ödmjuka, af Axel Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
