Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Gustaf Adolf och Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes ömhet. Ett sådant förhållande kunde emedlertid icke
lange undfalla hofvets och den skarpsynta enkedrottningens
uppmärksamhet. Den sednare beslöt alt på allt satt
motarbeta förbindelsen. Hon lät de båda älskande tydligt
förstå sin obenägenhet, och sökte derjemnte så mycket som
möjligt att hålla dem skiljda från hvarandra, i hopp alt
tid, nöjen och göromål skulle förströ den adertonåriga
konungen. Hon bedrog sig. Med svårigheterna ökades
kärleken. I de varmaste ordalag utgöt Gustaf Adolf sina
känslor, sina förhoppningar, uti bref på bref till sin älskade
fröken, äfven uti några, som det föregifves, af honom
författade verser. Genom systern, prinsessan Katrina, skaffade
han sig noggranna underrättelser om allt, som i delta
hänseende föreföll vid hofvet, och lät slutligen hos grefve
Magnus formligen anhålla om dotterns hand. Fröken Ebba
deremot, som dagligen var utsatt för hofvets skämt och
enkedrottningens uppenbart visade ovilja, förlorade modet
och skref flere gånger, bedjande sin konungslige älskare
öfvergifva alla tankar på deras förening. Hjertans
allrakäraste fröken, svarade Gustaf Adolf, vid den trogna
kärlek, jag till eder burit och ännu bär, bönfaller jag all
aldrig af eder få höra eller läsa de ord, att jag ej mer
skulle tänka på eder. Tvertom synes mig, att vi med
den beständighet, som en oförfalskad kärlek pryder, böra
låta vår lycka på andra ställen fara, i det fasta hopp,
att genom sådan trohet hennes majestäts sinne på sistone
öfvervinna och således upplefva den lycksaliga dag, som
min brinnande längtan hugsvala skall, och, som jag
hoppas, edert trogna hjerta likaledes glädja. Under brefven
sågos Gustaf Adolfs och Ebba Brahes namn
sammanflätade, stundom det sednare insatt uti den förres brinnande
hjerta[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
