Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Gustaf Adolf och Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels af afund. Mest verkade häruti Axel Oxenstierna,
hvars vänskap och råd hade största inflytande på den unga
konungen. Det var dock länge förgäfves. Gustaf Adolf,
alltid full af sonlig vördnad, ville i en så vigtig
angelägenhet icke bryta mot modrens beslämdt yttrade vilja, men
förklarade sjelf å andra sidan lika bestämdt, att han
ämnade afbida den utsatta tiden och i alla händelser icke gifta
sig med någon annan. Enkedrottningen kom äterigen i
ondt lynne, och lät fröken Ebba ofta erfara följderna
deraf. Gustaf Adolf fick veta det. Han dolde djupt sin
ovilja öfver modrens uppförande, men föranstaltade straxt,
att fröken Ebba fick flytta frän hofvet till gamla
enkedrottningen, Katrina Stenbock på Strömsholm. Deras
brefvexling fortfor. Ännu 1614 om hösten skref Gustaf
Adolf från Narwa och omtalade med glädje de bragder,
som han till fröken Ebbas ära och fäderneslandets försvar
hade utfört mot den öfvermodiga fienden.
Tiden och frånvaron verkade småningom förändring
uti konungens tänkesätt. Det lyckades enkedrottningen
och Axel Oxenstierna att öfvertyga honom om
nödvändigheten att för högre statsorsaker göra en uppoffring af sin
enskilda böjelse. Gustaf Adolf kände, att uppoffringen på
samma gång gällde hans enskilda lifs hela lycka. Men
det gällde också fäderneslandet, och han underkastade sig.
Andra förbindelser ville han dock icke höra omtalas, och
då någon i sådan afsigt förslagsvis nämnde en resa till
Tyskland, bedyrade han ifrigt, att han aldrig skulle taga
någon tysk furstinna till gemål. Han lät i allmänhet
förstå, atl han ingen gång ämnade förmäla sig. Det hette
derföre en tid, att hertig Karl Filip skulle blifva hans
efterträdare, och han uppmanade denne att för sådant
ändamål snart tänka på förmälning. En annan gång, då
systern, prinsessan Katrina, ingick det lyckliga äktenskapet
med Johan Kasimir, yttrade han likasom med en profetisk
anda dessa ord: Jag hoppas att du skall föda en son,
hvilken blifver min efterträdare på svenska tronen.
Ebba Brahe såg och sörjde konungens ändrade
uppförande, men utan att klaga. Dock yttrade äfven hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
