Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De der svenskarna måtte vara ett rätt näsvist och
odrägligt folk; detta så högt att Gustaf Adolf hörde hvarje ord,
dock utan alt låta märka sig. Andra dagen skulle han,
jemnte nägra andra af de svenska herrarna, rida ned till
Elsas för alt bese ett derstädes församladt läger, och
Rusdorf, en pfalzisk hofherre, blef utsedd att vara deras
ledsagare. Denne fann så mycket behag uti Gustaf Adolfs
umgänge, att han inlät sig med honom i ett vidlyftigt
samtal, för del mesta angående då timade allmänna
tilldragelser, så i Sverge som Tyskland. De vexlande
utsigterna af Rhenflodens stränder gåfvo också ämnen till
mången anmärkning. Då konungen såg de slora slott och
länderier biskoparna ägde inom pfalziska området, sade
han: Sådant skulle min nådige konung i Sverge icke
fördraga ; ty der hafva vi redan bragt dessa offerkonungar
till naturlig ordning. Härjemnte visadq han mycken ovilja
för katolikerna, samt berättade huru en gammal munk i
Erfurt hade mot en ringa penning, och blott för
tillfredsställande af Gustaf Adolfs nyfikenhet, för honom uppläst
hela katolska messan.
Rusdorf ville begagna tillfället och genom denna, som
det tycktes, så förståndiga och noga underrättade svensken
inleda ett giftermålsförslag mellan Gustaf Adolf och den
ofvannämnda furstinnan Katrina. Han började derföre tala
vidt och bredt om konungen i Sverge och dess goda
egenskaper. Den andre svarade i allmänna ordalag. Han lär
tala tyska och fransyska alldeles fullkomligt? sade
Rusdorf. Han talar det ungefär såsom jag, svarade den
andre. Men, återtog Rusdorf, det är underligt, att
svenskarna tillåta sin konung så länge förblifva ogift, då
likväl rikets lugn beror på tronföljden. — Svenskarnes
konung, afbröt Gustaf Adolf, ämnar förmäla sig efter egen,
icke efter ständernas, vilja. Nu gick Rusdorf rakt på
saken och började utveckla fördelarne af sitt förslag, så
väl i personligt som statshänseende. Gustaf Adolf svarade
undvikande, hvarigenom samtalet slutligen vände sig
återigen till allmänna angelägenheter. Vid resans slut begärde
Rusdorf få veta sin följeslagares namn; det vore lyckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
