Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftiga anfallet, till dess hans folk under tiden hunnit
förskansa sig och Thurn sjelf ankommit med hufvudstyrkan.
Förbittrade öfver nesan att drifvas ur en så
fördelaktig ställning, störtade polska husarer och hejdukar i vildt
raseri mot högra flygeln. Thurn drog sina troppar
baklänges till en lägligare plats. Husarerne följde efter och
skriade: De svenska hundarne våga ej afbida de polska
huggen. Men vid bergskanten lät Thurn soldaterna fatta
stånd och mottog fienden med en så mördande salva, att
bästar och ryttare tumlade om hvarandra, och de
qvarblifna studsade tillbaka för de skarpa skotten och blanka
pikraderna. På samma gång började Mustings folk skjuta
dem i sidan, så att snart hela berget betäcktes med döda.
Husarerna kastade sig på flykten, ehuru Uladislaus med
yttersta ansträngning bemödade sig alt hejda dem.
Svenskarna hade emedlertid på alla sidor kommit upp på
berget och förskansat sig. Polska anförarne misströstade om
att kunna drifva dem tillbaka och aftågade derföre med
tross och fältstycken, lemnande lägret i svenskarnas hand.
Polackarna förlorade 4000; svenskarna deremot endast
500 man.
Efter stridens slut intågade Gustaf Adolf uti Mewe
och tackade borgerskap, besättning och krigshär för
bevisad trohet ocb tapperhet. Derpå hölls aftonbön, efter hvars
slut öfverhofpredikanten Johannes Botwidi lyckönskade
konungen till den vunna segern. Gustaf Adolf hade bört,
att denne från en närbelägen höjd åskådat striden. Han
svarade derföre leende: Jag tviflade aldrig om segern,
emedan jag såg Moses bedja för oss på berget.
Svenskarnas vid detta tillfälle visade djerfhet och
skicklighet injagade fruktan hos polackarna. De drogo sig
tillbaka och läto förnimma fredliga tankesätt. En
underhandling börjades; men Sigismund fordrade hela Liffland
och Estland samt dessutom för en af sina söner full
arfsrätt till Sverge, i händelse Gustaf Adolf doge utan
manliga afkomlingar, och tillika rättighet att under tiden resa
fram och tillbaka genom detta rike o. s. v. Gustaf Adolf
afbröt med förakt underhandlingen, och emedan hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
