Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96
TRÄFFNINGARNA VID STUM.
togos. Torstenssons och Ruthwens regemente med några
andra troppar lades vid Dirschau, en annan afdelning vid
Montauerspitz och hufvudhären under Herman Wrangel
vid Marienburg, alla tre uti starkt befästade och sins
emellan med broar förenade läger. Härigenom
beherrskade svenskarna båtfarten på hela Weixeln, kunde
underlätta egen och hindra fiendens tillförsel och egde
tillfallet öppet att när som helst hvarandra bispringa.
Derjemnte afsändes befallning till flere i Liffland varande
regementer att skynda till undsättning.
Uti medlet af Juni månad begaf sig konungen med
rytteriet fram mot Marienwerder. Koniecpolsky och
Arnheim, hvilka noga utspejade svenskarnas rörelser, beslöto
öfverraska honom. Gustaf Adolf markte afsigten och
började draga sig tillbaka öfver Honigsfelt och Stum. På
skogen mellan dessa sistnämnda ställen var ett ganska
svårt pass, hvars vigt var kandt af båda fällherrarne.
Gustaf Adolf skickade rhengrefven med två regementer
ryttare för att besätta platsen; men Koniecpolsky hade
förekommit honom och tågat hela natten igenom, så att
kroaterna redan några timmar före rhengrefven hunnit
fram och börjat förskansa sig. Fotfolket kom straxt
efter och stannade vid passet, men rytteriet sändes framåt.
Rhengrefven hade Gustaf Adolfs befallning att icke
angripa polackarna, derest dessa förut redan hade passet
inne. Men vid första åsynen af fienden glömde han i
hettan detta förbud och framstörtade till angrepp.
Koniecpolsky drog sig tillbaka och lockade honom sålunda till
ett i skogen gömdt bakhåll. Striden blef häftig, men kort.
Tvåhundra svenskar nedhöggos, fem fanor förlorades; och
med möda kunde rhengrefven och de öfverblifna bryta
sig ut genom den omgifvande fienden.
I detta ögonblick ankom Gustaf Adolf med det
öfriga rytteriet. Å andra sidan bade polska och tyska
hästfolket äfven församlat sig till ett öfverlägset antal,
hvarföre de också brunno af ifver att angripa. Arnheim ville
dock invänta fotfolket; men Koniecpolsky, som
förnämligast litade på rytteriet, gaf befallning att börja striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
