Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ffi personer hafva varit begåfvade med så utmärkta
själsförmögenheter som Gustaf Adolf. Med lika snabb
som djup blick genomskådade han alla så enskilda som
allmänna förhållanden, och det redan som yngling ofta
bättre än de under arbete och erfarenhet grånade
statsmännerna. Tillika ägde han förmågan att utan
förberedelse och likväl med serdeles klarhet och behag utveckla
sina tankar, varande genom mildheten i stämma och
åtbörder en nästan större talare än den store farfadren.
Han har, sade man, öfvervunnit lika många med lungan
som med svärdet.
Hans minne var ganska starkt, och omfattande under
mannaåren rikets lagar och innevånare med samma
lätthet, som under ynglingaåren alla slags vetenskaper och
språk. Som fältherre kände han icke blott högre befälet,
utan äfven de lägre graderna, till och med många af de
utmärktare soldaterna.
Uti hans hjerta boddo en sann och lefvande
gudsfruktan, yttrande sig både i ord och gerning.
Morgon-och aftonbönerna försummades sällan; gudstjensten aldrig.
Svordomar, lättsinnigt och vanvördeligt tal om andeliga
ting kunde han platt icke tåla. Ofta fann man honom
ensam läsande uti den Heliga Skrift. Jag söker, sade
han, att genom ordets begrundande stärka mig mot onda
lockelser. En person på min plats är ingen annan än
Gud för sina gerningar ansvarig; men just denna
sjelfständighet inleder i många frestelser, mot hvilka vi aldrig
kunna tillräckligt vara på vår vakt. Sjelf uppsatte han
många af de brukliga fältbönerna, och den ryktbara
krigspsalmen: Förfäras ej du lilla hop! anses likaledes vara
af honom författad. En samtida häfdatecknare beskrifver
honom i detta hänseende sålunda: Konung Gustaf Adolf
är en herre, den der börjar alla sina företag med bön,
och derföre slutar dem med tacksägelse.
Konungens hela lefnad var en spegel af denna rena
och innerliga gudsfruktan. Efter förvillelsen med
Margareta Cabeliau kunde honom aldrig förevitas den ringaste
utsväfning. Frosseri, spel och sysslolöshet voro honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
