Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för det ädla, det vördnadsvärda, som bodde inom dess
murar, och det höga efterdömet spridde sin välgörande
verkan öfver hela riket. Gustaf Wasa, Gustaf Adolf och
de trenne likasinnade Karlarna voro i detta hanseende
fäderneslandets sanna fäder, med regering och efterdöme
uppfostrande folket till det sinnelag af kraft, allvar, dygd
och redbarhet, som utgör enda grundvalen för så väl den
enskildes som statens sanna lycka.
Gustaf Adolf älskade det lysande och utmärkta, men
endast i personliga egenskaper och bragder; icke uti
prakt och grannlåt. Hans lefnadssätt var ganska enkelt
och tarfligt, likaså hans drägt, och detta både hemma och
i fält. Vid allmänna högtidligheter visade han dock den
prakt som tillhör majestätet.
Konungen hatade sysslolöshet och nöjen. Sjelf var
han outtröttlig vid arbetet. Man såg honom redan som
gosse sitta med boken i hand långt in på nätterna. Jagt,
lustfärder och dylika tidsfördrif bortlade han tidigt och
egnade sina dagar nästan uteslutande åt regeringsärenderna.
Sådana ville han äfven hafva embetsmännerna och
skrapade personligt och allvarsamt, då han märkte motsatsen.
Ordalagen voro efter tidens sed kraftiga. Fogdarne
hotades att betala med hufvudet, eller all få repet till
halsband; man igenkände sonen till Karl den nionde. En
officer skulle uppföra några fästningsverk, men gick dermed
både långsamt och lamt tillväga. Konungen blef missnöjd.
Officeraren anförde som ursäkt: att den hårdt tillfrusna
jorden hade hindrat all gräfning. Konungen svarade:
jorden är alltid frusen för lata svin — ett gammalt
svenskt bondespråk, hvarmed både hans farfar, farbröder
och far plägade möta dylika beqvämlighetens invändningar.
Höjd öfver personlig egennytta och personliga
svagheter, behöfde han aldrig sky rättvisan. Vid en egotvist
uppträdde han sjelf såsom part inför hofrätten, tillhöll
dess ledamöter att, utan afseende på personen, iakttaga
alla vanliga rättegångsbruk, och berömde sedermera deras
uppförande, då de enligt lagens fordran fällde en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
