Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sixten Sixtensson till Tofta, lefde under Knut Erikssons tid.
Frän hans tvenne afkomlingar i fjerde ledet, Laurens och
Nils, härstamma, från den förra Sparrarna, från den
sednare Oxenstiernorna. Denna sistnämnda ätt blef både
talrik och mägtig, och ingen annan räknar så många
riksråder bland sina medlemmar. Den har gifvit
fäderneslandet utmärkta skalder, mägtiga prelater och ovanliga
statsmän. Namnen Axel, Bengt, Johan Gabriel och Jöns
Bengtsson fästa vid Oxenstiernska vapenskölden minnet af
hvad Sverge ägt stort, kraftfullt och skönt.
Stolthet och obändig herrsklystnad hade försatt
erkebiskop Jöns Bengtsson och dess anhöriga i oupphörlig fejd
mot Karl Knutsson och Sturarna, och slägten var i
allmänhet under hela Kalmare-unionen en trogen anhängare
af Danmark. Straffet följde förbrytelsen mot
fäderneslandet; ty oaktadt all sin magt, dukade de under i den
orättvisa striden, och den fordom så talrika slägten tycktes nära
att dö ut. Under Svante Stures tid fanns blott en enda
Oxenstierna qvar, nemligen herr Krister Bengtsson till
Mörby. Hans första fru afled utan arfvingar. Med den
andra, fru Anna Sehestedt, fick han dock icke mindre än
tolf barn, hvilka dock alla dogo straxt efter födelsen. Hvarje
hopp tycktes vara förbi om Oxenstiernska slägtens
bibehållande.
Tidens vidskepelse alstrade och gaf trovärdighet åt
följande sägen om ättens återupplifvande. Man påstod
nemligen, att det var den onde anden, som alltid natten
efter deras födelse tog bort barnen, innan de hunnit
döpas. En kort tid förr än fru Anna skulle nedkomma med
sitt trettonde barn, fick hon derföre i en dröm den
tillsägelsen, att det skulle blifva en son, hvilken straxt borde
döpas till Gabriel; då skulle gossen icke allenast få lefva,
utan ock blifva stamfader för en stor och mägtig
afkomma. Hon berättade drömmen för herr Krister, och då en
gosse straxt derefler föddes, blef han verkeligen kallad
Gabriel, ehuru ingen i slägten förut burit detta namn.
Natten derpå hördes den onde anden med buller och dån
komma susande genom luften. Dörren öppnades och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
