Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
von Burgau. Under donna tjenstgöring hände sig, at han
insomnade, sittande i ett fönster af tredje våningen på
Insprücks slott. I ångsten af en orolig dröm kastade han
sig fram och tillbaka, och slutligen ut genom fönstret,
men led ingen skada, oaktadt det förfärliga fallet. Det
ovanliga i händelsen väckte honom till allvarsamma,
stundom svärmande tankar. Han trodde sig räddad af en högre
hand, till högre öden. En förändring föregick i hela hans
väsende. Den vilda, obändiga anden stannade väl qvar,
men tyst och sluten inom sig sjelf, försänkt i dystra
grubblerier öfver verldens och menniskolifvets gåtor. Han
öfvergick till katolska läran, i den fasta öfvertygelse, att det
var jungfru Maria, som för sådant ändamål räddat hans
lif. Sedan begaf han sig på resor för att fortsätta och
fullända sina studier. Han besökte Spanien, Frankrike,
Nederland och Italien, inhämtande noggrann kännedom
om dessa länder. Härunder råkade han i sällskap med
åtskilliga lärda, hvilka gåfvo honom tycke för det ännu
den tiden så allmänt gängse stjerntyderiet. Detta ökades
än mera uti Padua, der han en längre tid studerade
samma vettenskap under professor Argoli, hvilken sjelf trodde
sig af himlakropparnas gång kunna förutsäga sin lärjunge
en märkvärdig och lysande framtid. Under hela sin
lefnad bibehöll Wallenstein alltid den varmaste tillgifvenhet
för dessa ämnen. I sednare år åtföljdes han alltid af en
gammal ryktbar stjerntydare, vid namn Seni.
Från Padua begaf sig Wallenstein till Ungern, och
inträdde under fälttåget mot turkarna för första gången
på krigarebanan, redan då utmärkt för ett okufveligt mod.
Efter freden 1606 återvände han till Böhmen. Fadren
hade dött och efterlemnat ett ringa arf. Wallenstein,
fattig och af böhmrarna hatad för sin öfvergång till katolska
läran, kunde i delta land icke hoppas någon serdeles lycka.
Men katolska erkebiskopen i Prag hade händelsevis lärt
känna den unge mannen och dess ovanliga anlag. Han
ville försätta honom i oberoende och föreslog i sådan
afsigt ett giftermål med en gammal, men utomordentligt rik
enka. Det gick i fullbordan. Allmänheten, som ännu ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
