- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
197

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvarskrifter af lika innehåll; men motpartiet använde
samma medel tillbaka. Det är tid, skref man, att
kejsaren lindrar det gemensamma fäderneslandets nöd; det
är tid att hans uppmärksamhet fästes på de bittra tårar,
det oskyldiga blod, som vidlåder de utpressade
penningarna. De förtrycktas qvidande och suckar, om också på
jorden obarmhertigt föraktade, skola stiga upp till
himmelen och förvandla sig till en straffande åska öfver de
brottsligas hufvud. Från Wallenstein kommer allt detta
elände, och högsta nödvändigheten fordrar ock att
bortkasta detta plågoredskap, under hvilket fäderneslandet har
utstått så många lidanden.

Ferdinand önskade att på denna riksdag få sin son
utvald till romersk konung, för att dymedelst försäkra
honom om kejserliga tronföljden. Men kurfurstarna vägrade
att understödja förslaget, så framt icke Wallenstein förut
blefve afsatt. Ferdinand tvekade, — han kände, huru
bifallet till denna önskan vore på en gång en
oförsigtighet i anseende till svenskarnas väntade anfall, och en
otacksamhet i anseende till Wallensteins stora förtjenster.
Å andra sidan bestormades han af kurfurstarna med
Maximilian i spetsen, af sina hemliga samvetsråder, hvilka
hatade Wallenstein; slutligen af omsorgen för sitt eget hus
och dess bibehållande. — Han gaf vika, och Wallenstein
blef afsatt; dock förklarade Ferdinand högtidligt, att
sådant skett mot hans egen öfvertygelse, och på ständernas
enträgna begäran. Han ville i afseende på deraf
uppkommande olyckor vara urskuldad både för Gud och
menniskor.

Nu var visserligen den mägtige fältherren af
kejsaren förklarad afsatt, men mången fruktade, att
befallningen icke skulle åtlydas. Man kände Wallensteins stolta
och herrsklystna lynne likasom soldaternas blinda
tillgifvenhet,och beslöt derföre att gå försigtigt till väga. Redan
förut hade Wallenstein blifvit från den honom egentligen
tillhörande hufvudhären nedsänd till Schwaben och satt i
spetsen för svagare och för honom mera främmande
troppar. Man förebar som afsigt att derigenom inverka på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free