Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Adolf. Men större var den våda som hotade
protestantiska lärorna. I detta hänseende kunde man med
temlig säkerhet vänta, att Frankrike och katolska
furstarna, eljest kejsarens afundsmän, skulle räcka honom en
hjelpsam hand, hvarefter föga hopp återstode för
evangeliska bekännelsen: dess egna försvarare mindre att räkna
på; England ännu till krafter och riktning outveckladt,
dertill under en svag regering sönderfallande uti inre
oroligheter; Holland med möda försvarande sig sjelft; Danmark,
bragt till tystnad och overksamhet; Saxen och
Brandenburg, med skenbar frihet, dock stående under kejsarens
lyftade svärd; Sverge, aflägset, fattigt på medel och folk
och sjelft behöfvande båda. Sådana voro utsigterna för
Europas andeliga frihet, i sanning än mörkare än för den
politiska. Del är fara värdi, skref Oxenstierna, att vi
nödgas gå till själens och kroppens dubbla träldom.
Gustaf Adolf var född och uppfostrad i och till
protestantiska lärornas försvar, hafvande från far till farfar
ärft detta uppdrag. Det instämde med hans egen känsla,
lifligt och varmt lågande för mensklighetens, ljusets och
frihetens heliga sak. Det instämde med hans egen
ställning, varande sjelf af en ny konungastam och af de nya
lärorna lyftad på tronen. Det instämde med hans hjertas
innersta öfverlygelse om dessa lärors sanning, om deras
oumbärlighet för hvarje ytterligare utvecklande af stat och
vettenskap. Också började han redan tidigt kasta oroliga
blickar utåt Tyskland, kännande en dunkel aning om sin
framtida kallelse.
Utom Sigismunds envishet och de deraf föranledda
polska fälttågen hade likväl Gustaf Adolf icke så snart och
måhända aldrig kommit att deltaga uti tyska kriget.
Vändningspunkten för detta förhållande var omkring 1618.
Danska och ryska krigen voro afslutade, och Gustaf Adolf
sökte förlikning äfven med Polen, och det allvarligt.
Svenska folket, uttröttadt af de nära sextioåriga fejderna,
yttrade oförstäldt sin längtan efter lugn, och den kärlek,
den välsignelse Gustaf Adolf skördat för de tvenne redan
vunna friderna, lockade till den tredje. Sedan skulle han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
