Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsor: detta allt dock icke utan mycken tvekan och oro
hos båda. Gud är mitt vittne, skref konungen, huru
högt fäderneslandets och undersåtares nöd går mig till
sinnes; dock tyckes mig bättre träda faran modigt under
ögonen och föra kriget på främmande botten, än släppa
fienden inom våra egna landamären, dit han eljest
olvifvelaktigt kommande varder. Oxenstjerna skref till rådet:
När jag betraktar denna förestående fejd, fiendens
segrande magt, fäderneslandets fattigdom, krigets medel,
början, skiften och möjliga utgång, då resa sig håren på
hufvudet. Ho är den, som icke skulle ett sådant
undvika, derest det möjeligt vore? Men efter Gud låtit oss
födas i en sådan tid och satt oss till konungens och
fäderneslandets rådgifvare, så böre vi uppsöka icke endast
farorna, utan ock medlen att dem öfvervinna. Härtill
räknar jag förnämligast att hålla fienden från
fäderneslandet o. s. v. — I denna sak voro Gustaf Adolf och
Axel Oxenstierna ense, hvarföre också Stralsund genast
blef undsatt, men en annan fråga återstod, nemligen huru
och på hvad ställe kriget skulle föras. Gustaf Adolf ville,
att man redan 1629 skulle föra hufvudstyrkan till
Tyskland. Oxenstierna deremot trodde, att man borde
fortsätta anfallskriget i Preussen, der man redan innehade
fästningarna och kände landet, och deremot nöja sig med
att besätta Stralsund och genom denna stadens
understödjande sysselsätta kejsaren, liksom man förut under
konung Johans tid genom Rewels ihärdiga försvarande
hade hejdat ryska magten. Det sågs tydligt, att
Oxenstierna af en nästan medvetslös farhåga sökte i det
längsta undvika den fruktansvärda kampen. Konungen icke
så. Kriget, en gång oundvikligt, borde börja ju förr
desto heldre; innan ännu hela Tyskland blifvit
ohjelpligen bundet under oket. Just den omständigheten, att
Gustaf Adolf gick anfallsvis till väga, skulle öka modet
hos både eget folk och bundsförvandter. Konungen och
hans vän vexlade angående dessa angelägenheter flera
förtroliga och vidlyftiga bref. Oxenstierna kunde omöjligen
vederlägga konungens skäl för anfallskriget. Men å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
