- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
211

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svunnit från hans oregerliga hopar. Det arma Pommern
led otroligt under dessa härjande gäster.

Emedlertid hade redan der i trakten utbredt sig ett
doft rykte om svenska konungens annalkande. Snart
erhöllos bestämdare underrättelser genom besättningen i
Stralsund, hvars emot de kejserliga vunna fördelar än
mera lifvade de hemliga förhoppningarna. Från Rügen,
Ysedom och Wollin kastades alla dagar längtande blickar
utåt hafvet.

Så inträdde den 24 Juni 1630; det var
midsommars-, och tillika årsdagen, då för hundrade år sedan
Augsburgiska bekännelsen formligen till kejsaren,
aflemnades. En matt nordanvind fläktade mot kusten; men
luften var qvalmig och het, och långsamt stigande moln
bådade åska. Mot middagstiden sågs en rad af segel
småningom höja sig ur vågorna. Det var svenska flottan.
Den styrde förbi Arconas udde och vände sig mot
inloppet till Stralsund. Men vid underrättelsen, att Lesslie
redan intagit hela Rügen, vände konungen återigen kosan
rakt fram emot Ysedom. Man kastade ankar icke långt
från skansen Peenemünde, och började landstigningen
under dofva slag af den just öfver nejden tågande åskan.

Åtföljd af Nils och Joakim Brahe, var Gustaf Adolf
sjelf en af de första, som lemnade fartygen. Så snart
han med sin fot vidrört tyska jorden, föll han på knä,
och bad med hög stämma: Du Herre Gud, som råder
öfver vindarne och hafvet, likasom öfver jorden och
himmelen! Huru skall jag tillfyllest kunna prisa dig och ditt
nådigt förlänade beskydd under denna vådeliga, men nu
lyckligt tillryggalaggda färd? Jag tackar dig! Af hjertats
innersta grund tackar jag dig! Du vet, att jag företagit
detta tåg, icke till min utan din ära och din förtryckta
kyrkas hjelp! Gjf ock framdeles lycka att utföra detta
ditt heliga verk, till den stund och det mål, som af dig
bestämdt är. Konungen steg upp, och seende tårar i de
kringstäende herrarnes ögon, sade han: Gråter icke, utan
bedjer Gud af hjertans grund! Flitigt bedit är halft
segradt. Derpå fattade han en spade och utmätte lägret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free