Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
officerare vid lediga stunder sjelfva lagade sina strumpor.
Sådana lappare, mente man, skulle snart på sina
nylappade strumpor taga till fötterna, då de mötte verkliga
soldater. Det enda som väckte några farhågor var
sällsamma rykten, af de vidskepliga katolikerna utspridda och
trodda. Svenska konungen, sade man, har i sin här många
lappar, trollkarlar och vidunderliga varelser, hvilkas blotta
åsyn kunde jaga den tappraste soldat på flykten.
Äfven svenska soldaterna gjorde sig åtskilliga egna
föreställningar om det stundande krigståget. Ibland
annat berättas, att de nyss utskrifna knektarna tyckte sig
genom seglingen öfver Östersjön hafva tillryggalaggt en så
omätlig lång väg, att det numera icke kunde vara långt
igen till Rom. De började derföre straxt fråga tyska
bönderna om genaste vägen till denna stad, och yttrade
serdeles stor lust att ofördröjligen tåga dit och tukta påfven,
deras och deras fäders gamla fiende.
Sedan folket under två dagars hvila hemtat sig_från
sjöresans besvärligheter, gaf konungen befallning till
uppbrott. Under föga motstånd utbredde sig svenskarna öfver
Ysedom och Wollin, samt eröfrade Wolgast, Camin ocb
Golnow. Öfverallt voro de kärkomna, emedan Gustaf
Adolf vidmagthöll en allvarsam krigstukt, så att ingen af
hans soldater vågade tillåta sig den ringaste våldsamhet.
Tvärtom hände öfta, att än konungen, än soldaterna sjelfva
af frivillig barmhertighet delade sina knappa munförråder
åt det alldeles utplundrade och uthungrade landtfolket.
Lika mycket beundran väckte svenskarnas egen tarflighet
och arbetsamhet; hvarje soldat var en skicklig
skansgräfvare, och man såg tropparna efter fulländadt dagståg
hastigt och viligt uppkasta sina förskansningar för natten.
Konungen sjelf deltog i alla mödor och försakelser, samt
uppmuntrade folket till tålamod och ihärdighet, samt
mildhet mot innevånarne. De förde nu krig, sade han, icke
blott for egen, utan för det olyckliga tyska folkets skull;
icke att förtrycka det, utan tvärtom att förhjelpa det till
fred och frihet, så andelig som verldslig. Nyligen hade
de med svenskt mannamod kufvat Polens likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
