Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brådskan en trumslagare till konungen, med antydan att draga
hären tillbaka; eljest skulle stadens kanoner börja spela.
Trumslagaren utförde sitt uppdrag. Hvem har skickat dig?
frågade Gustaf Adolf häftigt. Öfverste Damitz, svarade
budet. Hälsa Damitz, sade konungen, det jag icke är
van att genom tolk underhandla med sådana karlar som
han! Förlägen öfver detta svar, begaf sig Damitz sjelf
ofördröjligen ut till svenskarna. Han bad på det
enträgnaste, att staden måtte förskonas från svensk besättning;
erinrande tillika om den trohet hertigen var skyldig sin
kejsare. Gustaf Adolf anförde deremot: att han kommit,
icke som fiende, utan som vän och befriare från de
kejserligas förtryck o. s. v. Slutligen begärde han få tala
med hertigen sjelf. Medan sändebudet för denna orsak
återvände till staden, språkade Gustaf Adolf vänligt och
förtroligt med stettinerboarna, hvilka till stort antal,
serdeles af qvinnokönet, strömmat ut för att se och beundra
den efterlängtade hjelten. Borgmästaren sjelf hade af
nyfikenhet följt svärmen. Gustaf Adolf, som fick veta det,
tillkallade och försäkrade honom om sina fredliga
afsigter mot tyskarna. Han hade kommit, icke som en
ärelysten furste, utan blott som en soldat, för att beskydda
dem mot röfvare och förtryckare. Under samtalet
nödgade han den gamle borgmästaren att påsätta hatten. Denne,
likasom hela menigheten, blef alldeles hänryckt af den
svenska konungens mildhet och nedlåtenhet.
Ändtligen ankom gamle Bogislaus, för sjuklighets skull
åkande i en vagn. Gustaf Adolf mötte honom med
förekommande höflighet på halfva vägen. Efter de första
vänskapliga helsningarna höll konungen ett utförligt tal, hvari
han sökte visa, att han icke kommit såsom fiende
hvarken till Tyskland i allmänhet, eller Pommern enskildt,
utan endast för att befria båda från kejsarens förtryck;
begärde alltså, att hertigen ville lemna honom som vän
inträde i Stettin, hvaremot han heligt lofvade att
innevånarne skulle af hans troppar alldeles icke oroade blifva.
Hertigen begärde och erhöll tillstånd att med sina
rådsherrar gå afsides och öfverväga saken. Om en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
