Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit förvärfvade, beslöt han att påskynda sitt förrädiska
förehafvande och afvaktade endast lägligt tillfälle dertill.
En dag ämnade Gustaf Adolf rida ut för att närmare
undersöka det kejserliga lägret, och gaf befallning åt sjuttio
finska ryttare att följa med som betäckning. Detta hörde
Del Ponte och smög straxt undan för att i enlighet
dermed vidtaga sina mått och steg; men litet före afresan
befallde konungen, att tre fanor ryttare och ett kompagni
fotfolk ytterligare skulle på något afstånd följa tåget. Till
Gustaf Adolfs lycka blef Del Ponte okunnig om denna
sista åtgärd, ty han hade straxt i sporrsträck ilat förut till
Gartz, der han af Conti utbad sig 1500 neapolitanska
kurassierer, hvilka han gömde vid båda sidorna af en
hålväg som Gustaf Adolf med sin lilla tropp skulle rida
igenom. De erhöllo befallning att, om möjligt vore, taga
konungen lefvande, för hvilken orsaks skull de icke borde
aflossa några skott, också för att icke väcka andra
svenska ströftroppars uppmärksamhet. Gustaf Adolf med sina
finnar kom helt obekymrad nedridande uti dälden, då på
en gång bakhållet bröt fram från alla sidor. Svenskarna
slöto sig rundt om konungen och gjorde ett förtvifladt
motstånd. Flere gånger drefvo de tillbaka den mer än
tjugu gånger starkare fienden, hafvande också den serskilda
fördelen att nyttja både skjut- och hugg-gevär, då
italienarne endast använde de sednare. Del Ponte och hans
folk blefvo otålige. Svenskarnas skjutande kunde redan
väckt andra troppars uppmärksamhet, och striden började
blifva mera långvarig och blodig, än man väntat.
Dröjsmålet och förlusten af mången tapper kamrat retade
neapolitanarna, så att äfven de började nyttja sina eldgevär.
Kulorna spridde snart död och förödelse uti den lilla
svenska hopen. Konungens häst blef skjuten, men under det
häfliga handgemänget kunde ingen af ryttarne komma åt
att lemna honom någon i stället. Den ene efter den
andre föll uti den glesnade ringen; slutligen blef konungen
sjelf, ehuru efter tappert motslånd, tagen. Den fiendlliga
ryttaren visste dock icke värdet af sin fångst, utan skulle
just öfverlemna den åt Del Ponte, då det efterföljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
