- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
232

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stillestånd. Han sjelf är outtröttelig, och uthärdar lätt
alla olägenheter, hunger, törst och köld, sofvande lika i
drifvan som i sängen. Det är naturligt, att befäl och
soldater icke äro granntycktare. De, som året om hafva
kämpat mot ryssarna högt uppe i det isiga norden, lära
icke för Tysklands vintrar krypa till eldbrasan. Vi
svenskar äro nemligen soldater både vinter och sommar, och
inga svalor, hvilka icke våga visa sig, förr än snön är
borta.

Efter detta svar afbröts hela underhandlingen, och
enhvar återvände till de sina. Gustaf Adolf gillade helt
och hållet den svenska öfverstens ord, ty han hade just
beredt sig på ett vinterkrig. Hans soldater voro försedda
med pelsfodrade liftröjor och rika förråder; och från
Preussen, Sverge och alla sidor strömmade förstärkningar till
hans lager, då deremot Contis här dag för dag
försvagades. Jag ämnar uträtta mer i vinter, sade konungen,
än under hela sommaren; och för att visa detta, företog
han i början af December ett ströftåg inåt Vor-Pommern
och slog der, med 3000 man, hertigen af Savelli, som
anförde en dubbel styrka.

Torquato Conti hade länge varit ledsen vid ett krig,
der föga penningar, än mindre ära, kunde vinnas. Under
förevändning af sjuklighet begärde och erhöll han afsked,
och reste derefter med sina hoproffade skatter till Italien,
hvarest han blef general öfver de påfliga tropparna. I
Tyskland hade han genom girighet och plundringar allmänt
ådragit sig namnet satan. Protestanterna gjorde sig qvicka
öfver hans sednare tjenstebefattning och påstodo, att den
nya förbindelsen var serdeles passande: Påfven var
fursten, och satan hans general.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free