Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike; denne sednare åter motsatsen. Till dessa verkliga
oenighetsfrön kommo åtskilliga inbillade; förorsakade
förnämligast af franska hofvets öfvermod. Dess sändebud,
Charnacé, kallade uti sina skrifvelser Gustaf Adolf för
Hans Kongl. Värde, nekande honom den då redan
allmänt brukliga titteln af Hans Kongl. Majestät. — Det
var, sade han, skilnad på konungslig purpur; den ficks
ej alllid för samma pris. Härmed åsyftade han, att
Gustaf Adolf, såsom vald konung och dertill af ny ätt, icke
kunde hafva samma anseende och majestät, som det
öfriga Europas ärftliga och från urgammalt konungablod
härstammande regenter. Vid ett annat tillfälle, men af
samma orsak påstod han, att Ludvig den trettondes namn
borde beständigt sättas framför Gustaf Adolfs och icke
vexelvis, som eljest brukades. På alla dessa
invändningar svarade Gustaf Adolf, att mellan konungar finnas
inga andra företrädesrättigheter än den personliga
förtjensten. En annan gång hade Charnacé uti förslaget låtit
inflyta orden: Frankrikes beskydd. — Gustaf Adolf lät
svara, att han ej kände någon annan beskyddare, än Gud
och sitt svärd. Han vägrade att underkasta sig och
Sverge dessa förnedrande vilkor, afbröt underhandlingen och
började helt och hållet på egen hand det vidt utseende
tyska kriget. Han iakttog nemligen icke ogerna tillfället
att visa sjelfständighet, för att, i händelse företaget
lyckades, sedermera kunna högre stegra sina fordringar. Guslaf
Adolfs oafbrulna framsteg hade nu mera gifvit både
anseende och bundsförvandter; landtgrefven af Hessen,
hertigarna af Pommern och Lüneburg, erkebiskopen af
Brehmen och administratorn af Magdeburg ingingo alla efter
hvarandra mer eller mindre nära föreningar med
svenskarna. Detta oaktadt var Gustaf Adolf angelägen om ett
förbund äfven med Frankrike, och det förnämligast för
att derifrån erhålla det han sjelf mest saknade, nemligen
penningar. Förbundet afslöts ändteligen uti Berwalde den;
16 Jan. 1631. Underhandlare voro på svenska sidan
Gustaf Horn samt Johan och Carl Banér, på fransyska
Charnacé. Richelieu beqvämde sig att godkänna alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
