Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sände derföre följande dagen Gustaf Horn i samma ärende,
men fick också samma svar, ehuru han denna gång som
ytterligare bevekelsegrund lofvade befrämja Pommerns
framtida förening med Brandenburg. Sedan dessa
underhandlingar misslyckats, beslöt han att försöka, hvad han
i egen person kunde uträtta, och tågade med 400
ryttare och 1000 musketerare mot hufvudstaden. På en
fjerdingsvägs afstånd derifrän kom kurfursten till hans
möte, omgifven af hela sitt hof. De sammanträdde uti en
bredvidliggande lund för att öfverlägga om det angelägna
ärendet; men efter någon stunds samtal, önskade
kurfursten att ytterligare rådgöra med sina medföljande herrar,
under hvilken tid konungen med vanlig artighet samtalade
med kurfurstens gemål och svärmor. Efter en stunds
förlopp återkom kurfursten med nekande svar. Då
mörknade Gustaf Adolfs anlete, och efler några allvarsamt
hotande ord beredde han sig att återvända till hären. Men
furstinnorna, hänförda dels af beundran öfver hjelten, dels
af fruktan för hans hämnd, började med enträgna böner
anhålla, det han täcktes följa dem till staden, så kunde
underhandlingarna derstädes fortsättas, måhända med
mera framgång. Så skedde äfven; konungen under
betäckning af sina 1000 musketerare inryckte i Berlin och
stannade derstädes qvar öfver den instundande natten.
Dagen derpå d. 4 Maj fortsattes de kinkiga
öfverläggningarna, och tycktes på länge icke leda till någon slutföljd.
Kurfursten var bekymrad, till och med bedröfvad, och
kunde icke dölja dessa känslor. Jag förtänker icke, sade
Gustaf Adolf, att han är orolig och bekymrad, ty det kan
icke nekas, att det är en farlig och betänklig sak, som
jag begär. Men det är till nytta icke för mig, utan för
kurfursten, hans land och folk, ja, för hela kristenheten.
Min väg, fortfor han sedan med hög röst för att höras
af alla i salen närvarande, min väg går till Magdeburg
till dess räddning, och det icke för min, utan för den
protestantiska kristenhetens skull. Vill ingen hjelpa mig,
välan, så tågar jag tillbaka, slutar fred med kejsaren,
som visserligen icke skall vägra mig billiga vilkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
