Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stadsboarna tillbragte föregående aftonen med hjertan
fyllda af de gladaste känslor. Snart hoppades de, ännu
en dag eller två, och sedan kommer befriaren från
norden. Vakten förrättades på vanligt sätt, och Falkenberg
tillbragte största delen af natten på vallarna. Men icke
ett enda skott, icke ett ljud hördes från fiendtliga lägret.
Slutligen började dagen gry, men äfven nu kunde ingen
fiende, ingen rörelse förnimmas. Falkenberg red till
rådhuset för att bevista en derstädes utsatt öfverläggning, och
berättade på vägen den glada nyheten om fiendens
fullkomliga uteblifvande. En prest, som just i detsamma gick
till ottesången, tog derföre till predikotext de orden i
Davids 124 psalm: Snaran är söndergången, och vi äro
fria. Största delen af de vaktgörande borgrarna begåfvo
sig hem till efterlängtad hvila i egen bädd. De som ännu,
trötta och gäspande, lågo på vallarna qvar, insomnade snart
i morgonsolens värmande strålar.
Då sjuslaget hördes från stadstornet, samlades de
kejserliga skarorna till anfall. Kamrater! så tilltalade
Pappenheim sina krigare, huru länge skall denna upproriska stad
gäcka edra bemödanden! Det tyckes i sanning vara vårt
öde, att antingen ligga här hela vår lifstid, eller gå bort
med nesa och tomma händer, och det efter så mycket
arbete; eller kanhända att kättarna i detta ögonblick
afsluta förlikning med Tilly och genom en sådan beröfva
eder det väl förtjenta byte, som en lyckad stormning skulle
hafva gifvit uti eder hand. Låtom oss derföre med ett
raskt beslut förekomma sådant, och sjelfva med svärdet i
hand tillkämpa oss svärdets belöning. Se endast dessa
vallar, dessa ler- och stenhögar skilja eder från edra dyrt
förvärfvade egodelar, stadens skatter och rikedom.
Öfverstigen djerft dessa hinder, och tron mig, de äro de enda;
ty sedan möter eder blott en svag och oordentlig pöbel,
vanmägtig till hvarje allvarsamt försvar. Nu hördes de
trettio kanonskotten från Tillys läger. Pappenheim i
spetsen för de sina skyndar ned i grafven, sedan stegen
uppför och på vallen, nedhugger vakten och fäster kejserliga
fanan på muren, ropande högt seger! seger! hvilket rop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
