Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina troppar till Torgau, der han bakom Elbfloden
innehade en fast ställning, och icke kunde från svenskarna
afskäras. Här träffade honom det ena budet efter det
andra, om Tillys infall, om städernas eröfring, om deras och
landets förhärjande, tills han slutligen, drifven till det
yttersta, beslöt att vända sig till Gustaf Adolf. Han har
ändteligen fått lära sig, sade svenskarna, att till vår
konung bedja de andra tyska protestanternas bön: Allas
ögon lito till dig, herre!*)
Gustaf Adolf, väntande och tydligt förutseende, att
detta förr eller sednare skulle inträffa, hade förlaggt sina
troppar utefter Hawelfloden för att skydda bakom
varande bundsförvandter; men tillika sjelf jemnkat sig opp mot
Elben, i samma mån som Tilly mot saxiska gränsen. Han
ville vara nära till hands för de underhandlingar, hvilka
han förutsåg snart skulle komma å bane.
Arnheim var det sändebud Johan Georg afskickade.
Han träffade Gustaf Adolf i Alt-Brandenburg, och
framställde kurfurstens betryck och dess anhållan om hjelp.
Konungen svarade kallt: att han beklagade olyckan: men
den vore af kurfursten sjelf förvållad. Hade han följt
konungens ofta gifna råd, så skulle icke Magdeburg ligga
i aska, icke heller kurfurstens egna släder och byar. Nu,
tillade konungen, nu i nödens stund söker han min
vänskap ; men om kejsaren endast låtsar ogilla Tillys
förfarande, så är kurfursten färdig att återigen öfvergifva mig.
Jag kan derföre icke för hans skull blottställa mig, min
här och hela den protestantiska saken, och det mot Tillys
nyligen ökade och fruktansvärda troppar. Arnheim
svarade: att han vid allt detta hade ingenting annat att
anmärka, än att det förflutna kunde nu mera icke
hjelpas, endast glömmas. Konungens försigtighet vore
prisvärd och öfverensstämmande med dess kända vishet. Dock
vore konungens hjelpsamhet mot de olyckliga lika så känd,
lika så prisvärd, och borde ej heller denna gången
____
*) Riksark. Svenske mäns bref. Adler Salvius till rådet.
Hamburg den 28 Oktober 1631.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
