Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hela den öfriga hären skyndade mot Wittenberg. En
hop studenter mötte tåget, nyfikna att se konungen. Han
mottog dem vänligt, kallande dem Luthers söner. Äfven
flere professorer följde svärmen, ibland andra några
teologer. Gustaf Adolf bjöd dem in i sitt tält. Från eder,
sade han, hafva vi svenskar fått evangelii ljus. Till
bevis på vår tacksamhet komma vi nu att hos eder
beskydda det mot mörkrets furste och dess anhang. —
Den 1 Sept. afslöts det formliga förbundet. Den 3 Sept.
gingo svenskarna vid Wittenberg öfver Elben. Den 4
fortsattes tåget till Düben, dit ocksä saxiska hären
följande dagen anlände. Konungen blef först inbjuden att
mönstra kurfurstens folk, och red dit, omgifven af sina bästa
officerare. Saxarna voro vid pass 20,000 man, hvilkas
vackra kläder, friska och rödblommiga kinder, samt
frodiga hästar vittnade om vana vid ett lugnt och fredligt
lefnadssätt. Jag beundrar, sade en resande engelsman,
prakten och skönheten hos detta unga manskap ; men
tillika beklagar jag dem, då jag besinnar att de äro
ämnade att strida mot Tillys vid krig och segrar vanda
soldater. Efter mönstringens slut red konungen tillbaka,
åföljd af båda kurfurstarna, för att låta äfven dem taga
svenska hären i ögnasigte. Denna, som öfver natten
legat på plöjda åkerfält, visade en anblick, som var
alldeles motsatsen af den saxiska. Redan i sig sjelf var
den föga lysande; drägterna slitna, folket magert och
småväxt, hästarna likaså; dock var det samma folk, som
segrande tågat hela Östersjön omkring, drifvit ryssen långt
inåt Sarmatiens ödemarker, föreskrifvit polackarna
fredsvilkor, och slutligen redan i Preussen, Pommern och
Brandenburg jagat de lysande österrikarne på flykten.
Då jag jemnförde, säger nämnde engelsman, Gustaf Adolfs
manskap med Tillys, så kunde jag icke neka, att de
sednare föreföllo mig till sina personer större, starkare och
bättre utrustade, så väl med vapen som hätar. Uti
öfning och ordning voro de lika, vittnande båda om sina
fältherrars förträfflighet. Dock när jag såg svenskarnas
blygsamma och stilla väsende och dermed jemnförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
