- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
290

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fruktansvärde Tilly. Nej, utropade konungen, eders
härlighet skall icke gå ensam! Jag är glad att se eder
taga ett beslut, värdigt edert höga kall, och jag och de
mina skola icke i farans stund öfvergifva vår
bundsförvandt. — Välan, mina kamrater!
sade han, vändande
sig till de svenska höfdingarna, nu skola vi ändteligen
träffa den gamle korporalen. Icke allenast äran af en
vunnen slagtning, utan alla hans och hans herres
eröfringar bära vi på spetsen af våra svärd.


Dagen derpå d. 6 Sept. bröto de förenade härarna
upp, saxarna på venstra, svenskarna på högra flygeln. De
tågade mot Leipzig och anlände i skymningen fram emot
byn Wolke, icke långt från Breitenfeld. Folket stannade
i ungefärligen samma ordning, som var bestämd för
följande dagen, och som ingen vid lifsstraff fick öfvergifva.
Konungen red utefter raden, talande med hvarje tropp
vänligt och efter hvars och ens belägenhet. Straxt
derefter hördes i skymningen aftonbönen och dess psalmer
från de ordnade regementerna. Men snart förlorade sig
allt uti mörker och tystnad, blott då och då afbrutna af
vakteldarnas ljus och utposternas aflägsna rop.

Men i den tysta natten tillkallade Gustaf Adolf sina
förnämsta höfdingar, de i faror och bekymmer pröfvade
vännerna. Han framställde i korthet planen för den
blifvande striden och slutade med dessa ord: Mine redlige
bröder! Om jag hade att göra, icke med eder, utan med
andra män, hvilkas tänkesätt vore mig mindre bekant,
mindre pröfvadt, då skulle jag måhända akta nödigt att
dem med ord och tal uppmuntra. Men jag ser på edra
glada blickar, att sådant är denna gången öfverflödigt.
Så är det ock; vår sak kräfver svärd, icke ord. Och
svärd behöfvas. Jag vill nemligen icke, och jag bör icke
förakta våra motståndare, och framställa saken lättare,
än hon i sjelfva verket är. Sådant bedrägeri vore
orättvist mot eder, hvilka jag ännu aldrig sett vika för någon
fara, ehuru stor den ock varit. Jag säger derföre och
bekänner öppet, att vi hafva mot oss en fiende, stark och
mägtig, i detta blodiga spel nära dageligen öfvad, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free