Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyddad på båda sidor af floderna Elster och Parde; i
ryggen af Leipzig och med ymnig tillförsel från det rika
bakom liggande Meissen. Dessutom kunde man på detta
sätt beqvämligen invänta de anryckande förstärkningarna,
Altringer från Thüringen och Tieffenbach från Schlesien,
efter hvilkas ankomst man vore fienden fullkomligt
öfverlägsen. — Å andra sidan vore det för de förenade
svenska och saxiska härarna nästan en omöjlighet att
angripa lägret; de måste derföre icke utan våda draga sig
tillbaka, och skulle snart lida brist uti de mera utsugna
Elbe- och Hawel-länderna. Uti denna Tillys mening
instämde fälttygmästaren Schönburg och största delen af
rådet, i synnerhet de gamla wallonöfverstarna. Pappenheim
deremot påstod, att man skulle rycka fram ur
förskansningarna och söka öppen fältslagtning. Utgången borde
ej betviflas, då man kände de kejserligas mod och vunna
ära. Länge nog hade krigets afgörande blifvit
uppskjutet; länge nog hade konungen inom sina förskansade läger
gäckat de kejserligas tapperhet. Nu ändteligen vågade han
visa sig och erbjuda ett öppet fältslag. Man kunde
aldrig för Gud, kejsaren eller kurfursten af Bäjern ursäkta,
derest man af försigtighet, att icke säga feghet, lät gå
sig ur händerna ett så härligt tillfälle att med ett enda
slag tillintetgöra den gemensamma fienden. Denna mening
understöddes af Fürstenberg och af många, serdeles bland
de yngre medlemmarna af rådet. Öfverläggningarna blefvo
lifliga; Pappenheim försvarade med vanlig ifver sin
yttrade mening, och understöddes deruti högljudt af sina
anhängare, hvilka, ehuru färre till antalet, öfverröstade de
andra. Tilly visste, att hans med åren tilltagande
försiglighet ofta af både här och höfdingar ansågs som
ålderdomsfeghet, och att den som sådan framställdes af hans
afundsmän både uti Wien och München. Harmen öfver
detta misskännande, lusten att vederlägga detsamma och
slutligen förtroendet på bepröfvad lycka och här lockade
honom att slutligen gifva vika för Pappenheims häftighet.
Det blef beslutadt att rycka ut emot fienden. Fältropet
skulle blifva Jesus Maria! tecknet ett hvitt band om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
